Strv Renault FT17 & NC27

Redan under de inledande f�rs�ken h�sten 1922 med de tio stridsvagnarna av typ LK II som ink�pts fr�n Tyskland �ret innan stod det klart att fordonen hade sina begr�nsningar � de uppfyllde inte de fordringar man kunde st�lla p� moderna stridsvagnar. Det synes som om Bertil Buhr�n, som ledde stridsvagnsf�rs�ken vid Svea Livgarde, hade tagit som sin uppgift att g�ra s� m�nga olika typer av f�rs�k som m�jligt med stridsvagnarna. En fr�ga han st�llde sig var om inte stridsvagnarna � i likhet med utveckling i utlandet � borde vara f�rsedda �ven med kanoner och inte bara kulsprutor.

Inf�r fortsatt utprovning anskaffade KAF h�sten 1923 d�rf�r ytterligare en stridsvagn som utvecklats under det f�rsta v�rldskriget. Det var den franska stridsvagnen Renault FT mod�le 1917 (senare ben�mnd som FT 17). Den hade tagits fram i mer �n 3.000 exemplar och var den vanligast f�rekommande stridsvagnen av de totalt c:a 6.000 vagnar som Storbritannien och Frankrike tog fram under kriget.

Till skillnad fr�n de tyska vagnar Sverige k�pt s� hade den ocks� deltagit i strid � rykten har gjort g�llande att den vagn vi fick till Sverige hade kulh�l i sig. Renault FT 17 �r ocks� k�nd f�r att vara den f�rsta stridsvagnen i v�rlden f�rsedd med ett vridbart torn. Olikt sina franska f�reg�ngare (St. Chamond och Schneider CA1 fr�n 1916) hade stridsvagnen utvecklats med till�mpning av bilindustrins principer. Den var anpassad f�r masstillverkning och utgjorde en p�litlig och billig produkt. Renaultstridsvagnen byggdes senare p� licens �ven i Italien, Sovjetunionen och USA och kvarstod p� flera h�ll i krigsorganisationen n�r andra v�rldskriget br�t ut.

Bev�pningen var en antingen en kanon i kaliber 37 mm och med kort eldr�rsl�ngd eller en kulspruta. Den vagn som inf�rskaffades till Sverige var s�ledes kanonbev�pnad. Renault FT 17 hade tv� mans bes�ttning; dels en vagnchef i tornet som ocks� fungerade som skytt/laddare, dels en f�rare i chassiet. Vikten var 7,5 ton och den maximala hastighet som kunde uppn�s var 9 km/h. Pansaret var p� vitala ytor 16-22 mm tjockt.

Stridsvagnen fick troligtvis ingen svensk beteckning. D�remot d�ptes den i folkmun till �Putte� � detta pga sin litenhet. Tyv�rr visade sig �ven stridsvagn Renault FT 17 ha sina svagheter � �nskade prestanda var helt enkelt inte tillr�ckliga och den kunde inte f�lja med de �vriga nyink�pta stridsvagnarna. Orsaken till detta var naturligtvis att konstruktionen hade m�nga �r p� nacken, men ocks� att den redan vid ink�pet var rej�lt sliten. Av denna anledning flyttades den kanonen �ver fr�n den franska vagnen till en av de tyska vagnarna LK II (Strv m/21) f�r fortsatt utprovning. Kanonen kom senare till anv�ndning �ven p� den tredje pansarbilen som togs fram vid Tidaholms bruk 1926.

Stridsvagn Renault FT 17 kom d�refter under ett antal �r att anv�ndas f�r f�rs�k med sambandsutrusning. Den fick fungera som stridsledningsvagn efter att ha f�rsetts med radios�ndare och h�gantenn (en av 21:orna � nr 10 � hade f�rsetts med en radiomottagare vilket i slutet av 1924 m�jliggjorde den f�rsta sambands�vningen med motoriserat f�rband).

 

Efter idel motorproblem besl�ts i augusti 1926 att den franska stridsvagnen skulle kasserades och anv�ndas under sina sista dagar som m�l f�r artilleri. I slutet av september 1927 sk�ts �Putte� slutligen s�nder p� Marma skjutf�lt under prov mot den franska stridsvagnens pansarpl�tar. Resultaten i j�mf�rande skjutprov mot pansarpl�tar fr�n Bofors visade att det franska pansarst�let var b�ttre och detta faktum nyttjades till h�ja tillverkningskompetensen inom landet. Str�van att finna en ny stridsvagn var fortsatt h�g under 1926-1927 och den blev extra p�kallad av att stridsvagn m/21 slets h�rt med p�f�ljande problem med reservdelar. Ett flertal studieresor gjordes runt om i Europa, bl a gjorde stridsvagnsbataljonens chef � �verstel�jtnant Bertil Buhr�n � en resa sommaren 1927 som dock blev resultatl�s. Det var f�rst i januari 1928 som det beviljade anslaget om 400.000 kronor kunde nyttjas s� att ytterligare en utl�ndsk stridsvagn kunde tas hem till Sverige f�r f�rs�k.

�nnu en g�ng stod franska Renault som leverant�r och den vagn som inf�rskaffats var en prototyp av en vidareutvecklad version av FT 17 ben�mnd NC mod�le 26/27 (senare ben�mnd som NC 27), en stridsvagn som bl a Japan och Polen senare inf�rskaffade i mindre serier. Fordonet var helt nykonstruerat och det provexemplar som k�ptes in till Sverige hade syftet att testas vid stridsvagnsbataljonen som t�nkbar ers�ttare till Stridsvagn m/21.

Renault NC 27 kom i Sverige att betecknas som Stridsvagn fm/28. F�rb�ttringarna i j�mf�relse med FT 17 var flera. Pansarskyddet var frontalt upp till 34 mm tjockt och detta hade drivit upp vikten till 8,5 ton. En kraftfullare motor p� 60 hk gav ekipaget som b�st en hastighet av 20 km/h. Bev�pningen utgjordes dock fortfarande av en 37 mm Puteaux-kanon.

Redan innan vagnen kom till Sverige hade Bertil Buh�rns chefsmekaniker Dahlman haft m�jlighet att ta del av ritningarna p� vagnen och denna d�mde ut den nya stridsvagnen fr�n Renault totalt. Tyv�rr visade sig farh�gorna riktiga. Redan vid hemf�rden fr�n den f�rsta �vningen p� J�rvaf�ltet havererade fordonet och fick bogseras tillbaka. S� inte heller denna vagn visade sig m�ta kraven p� tillf�rlitlighet. S�rskilt v�xell�da och koppling var orsak till problem. D�rut�ver passade den inte heller svensk terr�ng. Det har �ven gjorts g�llande att stridsvagnens band var felkonstruerade och att ett framf�rande av vagnen kunde liknas vid att ��ka skridskor�. Det besl�ts ist�llet att en ny stridsvagn skulle utvecklas inom landet. Slutsatserna blev s�ledes desamma som i Frankrike, d�r stridsvagnen inte heller hade accepterats av arm�n.

Stridsvagnsfr�gan hade vid denna tidpunkt �ven blivit av intresse f�r Generalstaben och i december 1928 fastst�lldes ett program som klargjorde vilka krav som borde g�lla f�r en svensk stridsvagn; god eldkraft hade h�gsta prioritet (stridsvagnen skulle vara bev�pnad med s�v�l kanon som kulspruta), god framkomlighet i svensk terr�ng (minst 10 km/h i medelsv�r terr�ng och den dubbla marschhastigheten p� landsv�g), pansarskydd mot eld fr�n en 37 mm kanon, samt en totalvikt om max 12 ton (f�r att m�jligg�ra passage �ver broar).

Efter de n�sta pinsamma f�rs�ksresultaten d�mdes s�ledes den franska stridsvagnen ut. Den kom ist�llet att anv�ndas i sambandsf�rs�k efter att ha f�rsetts med samma typ av radioutrustning som de fem stridsvagnarna fm/22 fick i samband med att de modifierades 1929-1934.

Det enda f�rs�ksexemplaret av Stridsvagn fm/28 anv�ndes i Sverige en bit in p� 30-talet, framf�rallt i den grundl�ggande f�rarutbildningen vid G�ta Livgardes stridsvagnsbataljon. Den var d� normalt inte bev�pnad med vare sig kanon eller kulsprutor. Tills nyligen har detta exemplar funnits bevarat p� Pansarmuseet i Axvall - denna samling stridsfordon �r numera flyttad till det nybyggda fordonsmuseet Arsenalen utanf�r Str�ngn�s och vi hoppas naturligtvis att denna Strv fm/28 f�r geh�r till att visas upp...

De m�nga �misslyckade� f�rs�ken med stridsvagnar under 20-talet gjorde det helt klart sv�rare f�r f�respr�karna av stridsvagnar att n� geh�r f�r sin argumentering � stridsvagnarna som anskaffats f�r utprovning gav p� grund av tekniska brister och d�liga prestanda inte det intryck man hoppats p� vid alla olika visningar med m�nga �sk�dare.

	Renault FT 17 �Putte�	Renault NC 27 (Strv fm/28)
Vikt	6,7 ton	8,5 ton
L�ngd	4,95 m	4,41 m
Bredd	1,73 m	1,71 m
H�jd	2,13 m	2,14 m
Bes�ttning	2 man	2 man
Pansar	6-22 mm	18-34 mm
Motor	39 hk 4-cyl Renault bensin	60 hk Renault bensinmotor
Maxfart	9 km/h	20
Bev�pning	ksp alt. 37 mm kanon Puteaux	37 mm kanon Puteaux

�ter till sidan om Pansar? Klicka h�r!

�ter till f�rsta sidan? Klicka h�r!