slå - Wiktionary, the free dictionary
From Wiktionary, the free dictionary
From Old Norse slá (“bar, rail”), from Proto-Germanic *slahō, derived from *slahaną (“to hit”).
slå c (singular definite slåen, plural indefinite slåer)
From Old Norse slá (“to hit, beat, strike”), from Proto-Germanic *slahaną (“to hit, strike, kill”), cognate with English slay, German schlagen.
slå (past tense slog, past participle slået, plural and definite singular slåede, or (archaic) slagen, plural and definite singular slagne)
From Old Norse slá (“to hit, beat, strike”), from Proto-Germanic *slahaną (“to hit, strike, kill”), from Proto-Indo-European *slak- (“to hit, strike, throw”).
slå (imperative slå, present tense slår, passive slås, simple past slo, past participle slått, present participle slående)
- to beat, punch, hit, strike
- (nautical) to tack (to turn a vessel onto the other tack; come about)
- slå sammen - to amalgamate
- to cut, mow, reap (grass, hay, grain)
- to beat, defeat, win against
slå f or m (definite singular slåa or slåen, indefinite plural slåer, definite plural slåene)
- a bolt for a door.
- “slå” in The Bokmål Dictionary.
- “slå_1” in Det Norske Akademis ordbok (NAOB).
- “slå_2” in Det Norske Akademis ordbok (NAOB).
From Old Norse slá (“to hit, beat, strike”), from Proto-Germanic *slahaną (“to hit, strike, kill”), from Proto-Indo-European *slak- (“to hit, strike, throw”). Akin to English slay.
slå (present tense slår, past tense slo, supine slege or slått, past participle slegen or slått, present participle slåande, imperative slå)
- to beat, punch, hit
- to tack (to turn a vessel onto the other tack; come about)
- to cut, mow, reap (grass, hay, grain)
slå f (definite singular slåa, indefinite plural slåer, definite plural slåene)
- a bolt for a door.
- “slå” in The Nynorsk Dictionary.
From Old Swedish slā, from Old Norse slá, from Proto-Germanic *slahaną, from Proto-Indo-European *slak- (“to hit, strike, throw”).
slå (present slår, preterite slog, supine slagit, imperative slå)
- to hit, punch or beat (someone); to give a blow.
- to strike; to hit, especially with some kind of tool.
- (of a clock) to strike
Klockan har just slagit tre.
- The clock has just struck three.
- to defeat; to win against; to beat
Hon slog världsrekordsinnehavaren
- She beat the world record holder
- to break a record
Hon har slagit världsrekord!
- She has broken a world record!
- to become a hit, to become very popular
- to throw a die
- to pour
- Synonym: hälla
Slå mjölk i soppan
- Pour milk into the soup
Slå i mera mjöd, det får bli min död
- Pour in more mead, I'll let it be my death
- (certain board games) to capture, to take one of the opponent's pieces out of play
I schack är kungen den enda pjäs som inte får slås.
- In chess, the king is the only piece which may not be taken.
- (in "slå knut") to tie or form a (often figurative) knot
- Synonym: knyta
- to cut, to mow (with a scythe)
- kunna slå sig i backen på
- slå an
- slå av
- slå avigt
- slå back
- slå blå dunster i ögonen på / slå dunster i ögonen på
- slå bort
- slå dank
- slå en drill
- slå en kullerbytta
- slå en lov
- slå en sjua
- slå en volt
- slå ett slag för
- slå fast
- slå gul och blå
- slå hål på
- slå i
- slå igen
- slå igenom
- slå ihjäl
- slå ihjäl tid
- slå ihop
- slå in
- slå knut på
- slå mynt av
- slå ner på
- slå ner, slå ned
- slå något ur hågen
- slå om
- slå på
- slå på stort
- slå runt
- slå runt för
- slå samman
- slå sig fram
- slå sig för bröstet
- slå sig in
- slå sig på
- slå sig samman
- slå sig till ro
- slå sönder
- slå sönder och samman
- slå till
- slå tillbaka
- slå två flugor i en smäll
- slå upp
- slå ur underläge
- slå ut
- slå vad
- slå vakt
- slå över
- stå och slå
- käftsmäll (“punch in the mouth”)
- nita (“punch hard”)
- smocka (“punch”)
- snyting (“punch to the face”)
- tjottablängare (“hard punch”)
From Old Norse slá and the same ultimate source as Etymology 1 above.
slå c
- a beam
- slå in Svensk ordbok.