RH 2008:42 | lagen.nu

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Per Eriksson, hovrättsrådet Bob Nilsson Hjorth, referent, och hovrättsassessorn Annika Friberg) anförde i beslut den 21 februari 2008 följande:

A.Å. har i hovrätten anfört att han på grund av sjukdom inte kunde inställa sig vid tingsrätten den 19 september 2007, vilket han meddelade rättens ordförande samma dag, samt att orsaken till att läkarintyg inte gavs in vid tingsrätten var ett missförstånd. Han har tillagt att han talade med rättens ordförande den dag då han var kallad och att det då bestämdes att han skulle inställa sig den 24 september 2007. I hovrätten har A.Å. gett in ett läkarintyg, daterat den 8 oktober 2007 och undertecknat av legitimerade läkaren, specialisten i psykiatri Marita Swärd.

Det ingivna läkarintyget ger inte underlag för bedömningen att A.Å. till följd av sjukdom sannolikt hade laga förfall för sin utevaro den 19 september 2007.

A.Å. har emellertid hörts fem dagar senare vid en sedan tidigare inplanerad förhandlingsdag i målet. Hans utevaro kan därmed inte anses ha föranlett något uppskov i målet. Vidare hade han redan avlagt sitt vittnesmål, när vitet dömdes ut. Ändamålet med vitet får därför vid denna tidpunkt anses ha förfallit (jämför t.ex. NJA 1990 s. 228, Fitger, Peter, Rättegångsbalken s. 9:17 och Ekelöf m.fl., Rättegång I, 8 uppl., 2002, s. 217). A.Å. ska således befrias från skyldigheten att betala vite.

Med upphävande av tingsrättens beslut befriar hovrätten A.Å. från skyldigheten att betala vite.

Hovrättens beslut meddelat: den 21 februari 2008.

Mål nr: Ö 2645-07.

Lagrum: 9 § lagen (1985:206) om viten.

Rättsfall: NJA 1990 s. 228.

Litteratur: Fitger, Peter, Rättegångsbalken s. 9:17; Ekelöf m.fl., Rättegång I, 8 uppl., 2002, s. 217.