runeberg.org

133 (Berättelser af Onkel Adam)

  • ️Sun Jan 01 1854

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så aflopp vårt filantropiska försök att utströ goda råd i
Fiolrotskans hjerta.

— Det är fasligt, yttrade Mimmi — fasligt — och jag hade
henne ändå på god väg, ja det hade jag.

— Men hon har bedragit dig, hycklat ånger och bättring, gråtit
krokodiltårar.

— Jaså, du tror då verkligen att ett varmt hjerta kan misstaga
sig? nej! evigt nej! hon har ej bedragit mig; men den onda
principen, ovännen, har sått ut ogräs i mitt hvete.

— Åh det är ett verkligt nöje bästa kamrer, yttrade Mimmi Ull
sin vän hofkamrern — ack ja.

— Mamsell Mimmi är då road af att meta?

— Ja — och så vi skola sitta vid sjöns strand, i vassen, och
meta tillsammans, ja ....

— Hm, det var roligt — jag har alltid varit en stark* metare och
får alltid napp, mamsell Mimmi.

— Det är någonting så idylliskt att i oskyldig glädje sitta på en
klippa vid det spegelklara vattnet och kasta ut refven och draga upp
små silfverfiskar ur djupet.

— Ja — men om de äro mindre än en half mark, så lönar det
inte mödan att lägga dem i korgen — de andra kastar jag.

— Ja, återskänker dem lif och frihet.

— Ja — eller också, om det rent af är ”gli,” så sätter jag dem
på långref — kan mamsell Mimmi fiska med långref? — det är
lönande der som är större vatten.

— Nej.

— Hm, det skall bli kuriöst — kusin Qverthal vill också vara med.

— Jaså — jaså — ja då kan jag icke.

— Jaså — hå! ja då bli vi väl ensamma — hon är inte så
nyfiken af sig hon.

— Ja, vi två, det är nog.

— Hm, det är ändå inte strunt af en sjuttiotre års man att orka
alt gå ut till Pålraden och sitta der och meta — hm, — jag mins att
det der har sig lätt, min salig hustru — min första salig hustru
metade mycket gerna; men den andra ville inte meta — men så fick
jag den tredje och hon metade excellent; vi sutto halfva dagen och
togo upp fisk, ibland rätt försvarligt, så att vi hade flere kok.

— Det måtte varit herrliga stunder.

— Ja när det gick bra; men ibland kan det rent af vara
mot-gjordt — då kommer fisken och smakar och rycker i masken och