Alexander Haig – Wikipedia

Alexander Haig
Född	2 december 1924[1][2][3] Philadelphia, Pennsylvania
Död	20 februari 2010[4][2][3] (85 år) Baltimore, Maryland
Begravd	Arlingtonkyrkogården[5] kartor
Medborgare i	USA
Utbildad vid	United States Military Academy Edmund A. Walsh School of Foreign Service Columbia University University of Notre Dame United States Army War College Columbia Business School Naval War College Lower Merion High School St. Joseph's Preparatory School
Sysselsättning	Diplomat, arméofficer, politiker[6], affärsidkare
Befattning
Biträdande säkerhetsrådgivare till USA:s president (1970–1973) USA:s vice arméstabschef (1973–1973) Vita husets stabschef (1973–1974) Supreme Allied Commander Europe (1974–1979) USA:s utrikesminister (1981–1982)
Politiskt parti
Republikanska partiet
Barn	3
Utmärkelser
Doublespeak Award (1981) National Defense Service Medal Defense Distinguished Service Medal Distinguished Flying Cross Army of Occupation Medal Sydvietnams kampanjmedalj Vietnams tapperhetskors Vietnam Service Medal Distinguished Service Cross World War II Victory Medal Vietnams nationalorden Legionär av Legion of Merit Bronze Star Hedersdoktor vid Haifa Universitet Purpurhjärtat Silver Star Air Medal Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors
Namnteckning
Redigera Wikidata

Alexander Meigs "Al" Haig, Jr., född 2 december 1924 i Philadelphia, Pennsylvania, död 20 februari 2010 i Baltimore, Maryland, var en amerikansk yrkesmilitär (general i USA:s armé) och politiker (republikan). Han var USA:s utrikesminister 1981–1982 under president Reagan, och Vita husets stabschef under presidenterna Nixon och Ford.

Haig var yrkesofficer i armén med officersfullmakt från United States Military Academy 1947. Han deltog i Koreakriget och erhöll två Silver Star för hjältemod. Under tjänstgöring som yrkesofficer tog han 1955 en MBA från Columbia Business School och 1961 en masterexamen i internationella relationer från Georgetown University. I Vietnamnkriget erhöll han Distinguished Service Cross, den näst högsta utmärkelsen i armén för tapperhet i strid.

Han var stabschef i Vita huset under Richard Nixon. Under 1973 var han vice arméstabschef. Mellan 1974 och 1979 var han SACEUR/befälhavare för United States European Command och 1981–1982 utrikesminister i Ronald Reagans regering. Efter bara ett år som utrikesminister ersattes han av George P. Shultz.

Haig var en av republikanernas kandidater inför presidentvalet i USA 1988. Han var en skarp kritiker av George H.W. Bush som till sist blev nominerad och vann presidentvalet. Haig stödde Bob Dole i de resterande primärvalen efter att han själv hade dragit sig ur valkampanjen.

Haig meddelade i april 2007 tillsammans med tre andra tidigare republikanska utrikesministrar (Henry Kissinger, George P. Shultz och Lawrence Eagleburger) att de stödde John McCain i presidentvalet i USA 2008.^[7] Haig avled den 20 februari 2010 i sviterna av en stafylokockinfektion.

• Former Secretary of State Alexander Haig dies at 85, dödsannons – CNN (engelska)
• biografi på amerikanska utrikesdepartementets webbplats
• biografi på World Business Reviews webbplats
• biografi på Benador Associates webbplats
• biografi på National Infantry Foundations webbplats
• porträtt målad av Margaret Holland Sargent
• Iraq's Election and the Muslim World – Haig intervjuad på Fox News Channel, Hannity & Colmes 31 januari 2005
• Major Issues Lecture 1989 vid Ashbrook Center for Public Affairs, Ashland University
• Target Syria Next, Not Iraq – Haig intervjuad 2002 av Arnaud de Borchgrave
• Historical Materials of Gen. Alexander M. Haig, Jr. vid Nixon Library i Kalifornien