Brasiliens Grand Prix 1978 – Wikipedia

Brasiliens Grand Prix 1978
Datum	29 januari 1978
Bana	Autodromo de Jacarepagua
Sträcka	63 × 5,031 = 316,953 km
Vinnare	Carlos Reutemann (ARG), Ferrari
Pole position	Ronnie Peterson (SWE), Lotus-Ford, 1:40.45
Snabbaste varv	Carlos Reutemann (ARG), Ferrari, 1:43,07 (varv 35)
Väder	Torrt, solsken[1]
Temperatur	Mycket varmt[1]
Föregående Följande
Argentina Sydafrika

Brasiliens Grand Prix 1978, officiellt Grande Premio do Brasil 1978, var en Formel 1-tävling som hölls den 29 januari 1978 på Autodromo de Jacarepagua i Rio de Janeiro i Brasilien. Det var det andra av 16 lopp ingående i Formel 1-säsongen 1978 och kördes över 63 varv. Detta var det första av sammanlagt tio Grand prix som kom att köras på Jacarepaguabanan i Rio. Loppet vanns av Carlos Reutemann för Ferrari, tvåa blev hemmaföraren Emerson Fittipaldi som körde för sitt eget stall Fittipaldi Automotive, och trea blev Niki Lauda för Brabham.

Pos.	Nr.	Förare	Konstruktör	Varv	Tid/Bröt	Grid	Poäng
1	11	Carlos Reutemann	Ferrari	63	1:49:59.86	4	9
2	14	Emerson Fittipaldi	Fittipaldi-Ford	63	+49.13 sek	7	6
3	1	Niki Lauda	Brabham-Alfa Romeo	63	+57.02 sek	10	4
4	5	Mario Andretti	Lotus-Ford	63	+1:33.12	3	3
5	17	Clay Regazzoni	Shadow-Ford	62	+1 Varv	15	2
6	3	Didier Pironi	Tyrrell-Ford	62	+1 Varv	19	1
7	9	Jochen Mass	ATS-Ford	62	+1 Varv	20
8	2	John Watson	Brabham-Alfa Romeo	61	+2 Varv	21
9	26	Jacques Laffite	Ligier-Matra	61	+2 Varv	14
10	36	Riccardo Patrese	Arrows-Ford	59	+4 Varv	18
11	27	Alan Jones	Williams-Ford	58	+5 Varv	8
Bröt	25	Héctor Rebaque	Lotus-Ford	40	Fysisk upmattning	22
Bröt	12	Gilles Villeneuve	Ferrari	35	Avåkning	6
Bröt	8	Patrick Tambay	McLaren-Ford	34	Avåkning	5
Bröt	7	James Hunt	McLaren-Ford	25	Avåkning	2
Bröt	16	Hans Joachim Stuck	Shadow-Ford	25	Bränslesystem	9
Bröt	20	Jody Scheckter	Wolf-Ford	16	Olycka	12
Bröt	6	Ronnie Peterson	Lotus-Ford	15	Kollision	1
Bröt	22	Danny Ongais	Ensign-Ford	13	Bromsar	23
Bröt	30	Brett Lunger	McLaren-Ford	11	Överhettning	13
Bröt	4	Patrick Depailler	Tyrrell-Ford	8	Olycka	11
Bröt	18	Rupert Keegan	Surtees-Ford	5	Olycka	24
DNS	23	Lamberto Leoni	Ensign-Ford	0	Transmissiona	17
DNS	10	Jean-Pierre Jarier	ATS-Ford		Jochen Mass tog över bilenb	16
DNQ	37	Arturo Merzario	Merzario-Ford
DNQ	32	Eddie Cheever	Theodore-Ford
DNQ	19	Vittorio Brambilla	Surtees-Ford
DNQ	24	Divina Galica	Hesketh-Ford
Källor:[2][3]

• ^a – Lamberto Leoni knäckte en drivaxel på uppvärmningsvarvet och kom således inte till start.^[4]
• ^a – Jochen Mass tog i rollen som försteförare hos ATS över Jariers bil efter att hans egen hade råkat ut för ett bränsleläckage.^[4]

• Arrows gjorde F1-debut.^[5]
• Däcktillverkaren Michelins första F1-vinst.^[6]
• Didier Pironi tog sin första VM-poäng.^[7]

Förarmästerskapet [redigera | redigera wikitext] Pos. Förare Poäng 1 Mario Andretti 12 2 Niki Lauda 10 3 Carlos Reutemann 9 4 Emerson Fittipaldi 6 5 Patrick Depailler 4

Konstruktörsmästerskapet [redigera | redigera wikitext] Pos. Konstruktör Poäng 1 Lotus-Ford 12 2 Brabham-Alfa Romeo 10 3 Ferrari 9 4 Fittipaldi-Ford 6 5 Tyrrell-Ford 5

• Notering: Endast de fem bästa placeringarna i vardera mästerskap finns med på listorna.