Erbium – Wikipedia

Erbium
Nummer 68 Tecken Er Grupp N/A Period 6 Block f
Er ↓ Fm Holmium ← Erbium → Tulium [Xe] 4f12 6s2 68Er Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa	167,26 u
Utseende	Silvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet	≈ 9 000 kg/m³ (273 K)
Aggregationstillstånd	Fast
Smältpunkt	1 795 K (1 522 °C)
Kokpunkt	2 783 K (2 510 °C)
Molvolym	18,4 × 10-6 m³/mol
Smältvärme	17,15 kJ/mol
Ångbildningsvärme	292,88 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie	175 (226) pm
Kovalent radie	157 pm
Jonisationspotential	Första: 589,3 kJ/mol Andra: 1 150 kJ/mol Tredje: 2 194 kJ/mol Fjärde: 4 120 kJ/mol (Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration	[Xe] 4f12 6s2
e− per skal	2, 8, 18, 30, 8, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd	3 (basisk)
Elektronegativitet	1,24 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur	Hexagonal
Ljudhastighet	2 830 m/s
Elektrisk konduktivitet	1,17·106 A/(V × m)
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Erbiumisotoper Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP 160Er {syn.} 28,58 timmar ε 0,330 160Ho 162Er 0,14 % Stabil 164Er 1,61 % Stabil 165Er {syn.} 10,36 timmar ε 0,376 165Ho 166Er 33,6 % Stabil 167Er 22,95 % Stabil 168Er 26,8 % Stabil 169Er {syn.} 9,4 dygn β- 0,351 169Tm 170Er 14,9 % Stabil 171Er {syn.} 7,516 timmar β- 1,490 171Tm 172Er {syn.} 49,3 timmar β- 0,891 172Tm
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Erbium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Oxiden, som är rosenröd, utstrålar vid glödgning ett mycket intensivt grönaktigt ljus och fanns vanligen i de saltblandningar, som användes för tillverkning av Auers glödstrumpa för gasljus.

Erbium förekommer i enstaka, mera sällsynta bergarter, som de skandinaviska gadolinit och ytterjord, eller som samarskit i North Carolina, USA.^[1]

Erbium har fått sitt namn efter Ytterby gruva i Stockholms skärgård. Grundämnet upptäcktes av svensken Carl Gustaf Mosander år 1843.