Mstislav Rostropovitj – Wikipedia

Mstislav Rostropovitj
Mstislav Rostropovitj 1978
Född	27 mars 1927 Baku, Azerbajdzjan,  Sovjetunionen
Död	27 april 2007 (80 år) Moskva,  Ryssland
Genre	Klassisk musik
Roll	Cellist, dirigent
Instrument	Cello
År som aktiv	1942–2007
Utmärkelser Statliga Stalinpriset, 2:a graden (1951) Royal Philharmonic Society Gold Medal (1970) Ernst von Siemens musikpris (1976)[1] Léonie Sonnings musikpris (1981) Hedersdoktor vid Lavaluniversitetet (1983)[2] Litteris et Artibus (1984) Presidentens frihetsmedalj (1987)[3] Kataloniens internationella pris (1992)[4] Hedersmedborgare (1993) Praemium Imperiale (1993)[5] Hedersdoktor vid Université Paris-Sorbonne (1994)[6] Prinsessan av Asturiens pris för enighet (1997) Gramophonepris för livsgärning (1997) Hedersmedborgare i Vilnius (2000) Wolfpriset i konst (2004) Jubileumsmedalj ”För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse” Kommendörskors av Republiken Polens förtjänstorden Shohratorden Kennedy Center Honors Ditson Conductor's Award Leninpriset Kommendörs storkors av Storfurst Gediminas orden Hedersdoktor vid Haifa Universitet Hedersdoktor vid Harvard University Gejdar Alijev-orden Hedersdoktor vid Uniwersytet Muzyczny Fryderyka Chopina Hedersdoktor vid Tel Aviv University Kommendör av Arts et Lettres-orden İstiqlal-orden Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors San Martín Befriarens orden Förtjänstfull konstnär i Ryska SFSR Kommendör av Nederländska Lejonorden Storkorset av Sankt Jakobs Svärdsorden[7] Francisco de Miranda-orden Folkets artist i Sovjetunionen Kommendör av Dannebrogorden Ryska fäderneslandets förtjänstorden av första graden Fyra friheter-priset: yttrandefrihet Kommendör av Isabella den katolskas orden Förtjänstkors 1:a klass av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden Kommendör av 1 klass av Brittiska imperieorden Storofficer av Hederslegionen Medalj ”För segern över Tyskland i det Stora Fäderneslandskriget 1941-1945” Folkets konstnär i Ryska SFSR Medalj ”För tappert arbete under det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945” Jubileumsmedalj "60-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945" Storofficer av Italienska republikens förtjänstorden Kommendör av Luxemburgs förtjänstorden Kommendör av Karl den heliges orden Medalj "För utveckling av jungfruland" Kommendör av Adolf av Nassaus civil- och militärförtjänstorden Storofficer av Cederträdorden Storkorset av Ungerska förtjänstorden Medalj till minne av Moskvas 850-årsdag Försvarare av ett fritt Ryssland-medaljen Classic Brit Awards

Mstislav Leopoldovitj Rostropovitj (ryska: Мстисла́в Леопо́льдович Ростропо́вич), född 27 mars 1927 i Baku, Azerbajdzjan, Transkaukasiska SFSR, Sovjetunionen, död 27 april 2007 i Moskva, Ryssland, var en rysk cellist och dirigent.

Rostropovitj studerade för bland andra Dmitrij Sjostakovitj, och var vän och nära medarbetare till tonsättaren. Sjostakovitjs båda cellokonserter är dedicerade till Rostropovitj och uruppfördes av honom. Detsamma gäller Benjamin Brittens cellosviter, som uruppfördes av Rostropovitj 1965–1974.

När Solsjenitsyn uteslöts ur det sovjetiska författarförbundet 1969 och fann sig tvungen att fly för att inte arresterad, förlora sina verk och kunna arbeta vidare med sina nya verk flyttade han på inrådan av Rostropovitj in i dennes hem. ”Den hösten räddade han mig på ett sådant sätt, att jag inte visste, att jorden höll på att rämna och att åskmolnen kröp närmare”. ^[8] Han befann sig sedan månader i Rostropovitj datja, orolig för vad han skulle göra med manuskripten, utkasten, böckerna när han där i dennes datja 1970 nåddes av beslutet att han hade fått Nobelpriset.

Solsjenitsyn bodde fyra vintrar hos Rostropovitj. Denne publicerade ett öppet brev efter Solsjenitsyns nobelpris, varefter han utsattes för statliga chikaner; han förlorade sin älskade dirigenttjänst vid Bolsjoj-teatern, hans bästa konserter förbjöds i Moskva, hans utlandsresor inhiberades. Han fick en tid överhuvudtaget inte förekomma i radio och television. Metodiskt berövades han möjligheten till konstnärligt umgänge med världens mest framstående musiker; exempelvis genom vägrad utresa till förstaframförandet av Brittens konsert, dedicerad till Rostropovitj. ^{[9] [10]}

Tillsammans med sin hustru Galina Visjnevskaja lämnade Rostropovitj Sovjetunionen 1974 efter förföljelser från statsmakten och reste till Frankrike för att till slut med familjen bosätta sig i USA.

1978 förlorade han sitt sovjetiska medborgarskap. Han återvände 1990, återfick sitt medborgarskap och deltog senare i protesterna mot det misslyckade kommunistiska kuppförsöket i augusti 1991.

Han anses allmänt som en av 1900-talets stora musiker. Därtill åtnjöt han under många år – över hela världen – stor respekt för sin humanistiska och rakryggade hållning i försvaret för de mänskliga rättigheterna i Sovjetunionen.