sv.wikipedia.org

Mstislav Rostropovitj – Wikipedia

Mstislav Rostropovitj

Mstislav Rostropovitj 1978

Född27 mars 1927
Baku, Azerbajdzjan, Sovjetunionen Sovjetunionen
Död27 april 2007 (80 år)
Moskva, Ryssland Ryssland
GenreKlassisk musik
RollCellist, dirigent
InstrumentCello
År som aktiv19422007

Utmärkelser

Statliga Stalinpriset, 2:a graden (1951)
Royal Philharmonic Society Gold Medal (1970)
Ernst von Siemens musikpris (1976)[1]
Léonie Sonnings musikpris (1981)
Hedersdoktor vid Lavaluniversitetet (1983)[2]
Litteris et Artibus (1984)
Presidentens frihetsmedalj (1987)[3]
Kataloniens internationella pris (1992)[4]
Hedersmedborgare (1993)
Praemium Imperiale (1993)[5]
Hedersdoktor vid Université Paris-Sorbonne (1994)[6]
Prinsessan av Asturiens pris för enighet (1997)
Gramophonepris för livsgärning (1997)
Hedersmedborgare i Vilnius (2000)
Wolfpriset i konst (2004)
Jubileumsmedalj ”För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse”
Kommendörskors av Republiken Polens förtjänstorden
Shohratorden
Kennedy Center Honors
Ditson Conductor's Award
Leninpriset
Kommendörs storkors av Storfurst Gediminas orden
Hedersdoktor vid Haifa Universitet
Hedersdoktor vid Harvard University
Gejdar Alijev-orden
Hedersdoktor vid Uniwersytet Muzyczny Fryderyka Chopina
Hedersdoktor vid Tel Aviv University
Kommendör av Arts et Lettres-orden
İstiqlal-orden
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - storkors
San Martín Befriarens orden
Förtjänstfull konstnär i Ryska SFSR
Kommendör av Nederländska Lejonorden
Storkorset av Sankt Jakobs Svärdsorden[7]
Francisco de Miranda-orden
Folkets artist i Sovjetunionen
Kommendör av Dannebrogorden
Ryska fäderneslandets förtjänstorden av första graden
Fyra friheter-priset: yttrandefrihet
Kommendör av Isabella den katolskas orden
Förtjänstkors 1:a klass av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden
Kommendör av 1 klass av Brittiska imperieorden
Storofficer av Hederslegionen
Medalj ”För segern över Tyskland i det Stora Fäderneslandskriget 1941-1945”
Folkets konstnär i Ryska SFSR
Medalj ”För tappert arbete under det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
Jubileumsmedalj "60-årsdagen för segern i det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945"
Storofficer av Italienska republikens förtjänstorden
Kommendör av Luxemburgs förtjänstorden
Kommendör av Karl den heliges orden
Medalj "För utveckling av jungfruland"
Kommendör av Adolf av Nassaus civil- och militärförtjänstorden
Storofficer av Cederträdorden
Storkorset av Ungerska förtjänstorden
Medalj till minne av Moskvas 850-årsdag
Försvarare av ett fritt Ryssland-medaljen
Classic Brit Awards

Mstislav Leopoldovitj Rostropovitj (ryska: Мстисла́в Леопо́льдович Ростропо́вич), född 27 mars 1927 i Baku, Azerbajdzjan, Transkaukasiska SFSR, Sovjetunionen, död 27 april 2007 i Moskva, Ryssland, var en rysk cellist och dirigent.

Rostropovitj studerade för bland andra Dmitrij Sjostakovitj, och var vän och nära medarbetare till tonsättaren. Sjostakovitjs båda cellokonserter är dedicerade till Rostropovitj och uruppfördes av honom. Detsamma gäller Benjamin Brittens cellosviter, som uruppfördes av Rostropovitj 1965–1974.

När Solsjenitsyn uteslöts ur det sovjetiska författarförbundet 1969 och fann sig tvungen att fly för att inte arresterad, förlora sina verk och kunna arbeta vidare med sina nya verk flyttade han på inrådan av Rostropovitj in i dennes hem. ”Den hösten räddade han mig på ett sådant sätt, att jag inte visste, att jorden höll på att rämna och att åskmolnen kröp närmare”. [8] Han befann sig sedan månader i Rostropovitj datja, orolig för vad han skulle göra med manuskripten, utkasten, böckerna när han där i dennes datja 1970 nåddes av beslutet att han hade fått Nobelpriset.

Solsjenitsyn bodde fyra vintrar hos Rostropovitj. Denne publicerade ett öppet brev efter Solsjenitsyns nobelpris, varefter han utsattes för statliga chikaner; han förlorade sin älskade dirigenttjänst vid Bolsjoj-teatern, hans bästa konserter förbjöds i Moskva, hans utlandsresor inhiberades. Han fick en tid överhuvudtaget inte förekomma i radio och television. Metodiskt berövades han möjligheten till konstnärligt umgänge med världens mest framstående musiker; exempelvis genom vägrad utresa till förstaframförandet av Brittens konsert, dedicerad till Rostropovitj. [9] [10]

Tillsammans med sin hustru Galina Visjnevskaja lämnade Rostropovitj Sovjetunionen 1974 efter förföljelser från statsmakten och reste till Frankrike för att till slut med familjen bosätta sig i USA.

1978 förlorade han sitt sovjetiska medborgarskap. Han återvände 1990, återfick sitt medborgarskap och deltog senare i protesterna mot det misslyckade kommunistiska kuppförsöket i augusti 1991.

Han anses allmänt som en av 1900-talets stora musiker. Därtill åtnjöt han under många år – över hela världen – stor respekt för sin humanistiska och rakryggade hållning i försvaret för de mänskliga rättigheterna i Sovjetunionen.

  1. ^ läs online, www.evs-musikstiftung.ch .[källa från Wikidata]
  2. ^ läs online, www.ulaval.ca .[källa från Wikidata]
  3. ^ läs online, crsreports.congress.gov .[källa från Wikidata]
  4. ^ läs online, web.gencat.cat .[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.praemiumimperiale.org , läst: 19 mars 2022.[källa från Wikidata]
  6. ^ Journal officiel de la République française, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.ordens.presidencia.pt .[källa från Wikidata]
  8. ^ Solsjenitsyn, Alexander (1975). En kalv med eken stångades. sid. 219
  9. ^ Solsjenitsyn, Alexander (1975). En kalv med eken stångades. sid. 270
  10. ^ Solsjenitsyn, Alexander (1975). En kalv med eken stångades. sid. 424
  11. ^ ”Minor Planet Center 4918 Rostropovich” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4918. Läst 6 juni 2019.

v  r

Mottagare av Léonie Sonnings musikpris

Igor Stravinskij (1959) Leonard Bernstein (1965) Birgit Nilsson (1966) Witold Lutosławski (1967) Benjamin Britten (1968) Boris Christoff (1969) Sergiu Celibidache (1970) Artur Rubinstein (1971) Yehudi Menuhin (1972) Dmitrij Sjostakovitj (1973) Andrés Segovia (1974) Dietrich Fischer-Dieskau (1975) Mogens Wöldike (1976) Olivier Messiaen (1977) Jean-Pierre Rampal (1978) Janet Baker (1979) Marie-Claire Alain (1980) Mstislav Rostropovitj (1981) Isaac Stern (1982) Rafael Kubelík (1983) Miles Davis (1984) Pierre Boulez (1985) Svjatoslav Richter (1986) Heinz Holliger (1987) Peter Schreier (1988) Gidon Kremer (1989) György Ligeti (1990) Eric Ericson (1991) Georg Solti (1992) Nikolaus Harnoncourt (1993) Krystian Zimerman (1994) Yuri Bashmet (1995) Per Nørgård (1996) András Schiff (1997) Hildegard Behrens (1998) Sofija Gubajdulina (1999) Michala Petri (2000) Anne-Sophie Mutter (2001) Alfred Brendel (2002) György Kurtág (2003) Keith Jarrett (2004) John Eliot Gardiner (2005) Yo-Yo Ma (2006) Lars Ulrik Mortensen (2007) Arvo Pärt (2008) Daniel Barenboim (2009) Cecilia Bartoli (2010) Kaija Saariaho (2011) Jordi Savall (2012) Simon Rattle (2013) Martin Fröst (2014) Thomas Adès (2015) Herbert Blomstedt (2016) Leonidas Kavakos (2017) Mariss Jansons (2018) Hans Abrahamsen (2019) Barbara Hannigan (2020)

v  r

Mottagare av Polarpriset
1992–1999
2000–2009
2010–2019
2020–nutid