Nils Hägg – Wikipedia
| Nils Hägg | |
| Född | 23 april 1875[1] Bjuråkers församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 21 december 1950[1] (75 år) Brännkyrka församling[1], Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Fiolspelman |
| Utmärkelser | |
| Zornmärket i guld (1946) | |
| Redigera Wikidata |
Nils Vilhelm Hägg, född 23 april 1875 i Bjuråker, Hälsingland, död 21 december 1950 i Stockholm, var en svensk riksspelman och revisor. Han var brorson till tonsättaren Jacob Adolf Hägg.
Han växte upp i Hedvigsfors, där fadern var bruksförvaltare. Senare flyttade familjen till Hudiksvall, när fadern blev bankdirektör där. Hägg var senare underofficer under spansk-amerikanska kriget 1898 och stationerad på Filippinerna 1901–1904. Från 1906 arbetade Hägg som kassör vid Iggesunds bruk, och var bosatt i Iggesund 1912–1921. Därefter flyttade han till Stockholm och arbetade som revisor hos L.M. Eriksson och Bohlins revisionsbyrå[2][3].
Han var med och bildade Stockholms Spelmansgille 1944 tillsammans med Ernst Granhammar, Sven Kjellström, Allan Manneberg och John Carlö[4]. Förutom spelman var han också kompositör och upptecknare av låtar, företrädesvis från Hälsingland[5]. Han tilldelades Zornmärket i guld 1946 tillsammans med fem andra mottagare, i samband med den 13:e Nordiska Bygdeungdomsstämman i Stockholm[6].
Han var gift från 1912 med Maja Fredrika Collberg (1888–1958).
- ^ [a b c d] Sveriges dödbok 1815–2022, nionde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, december 2023.[källa från Wikidata]
- ^ ”Världskulturmuseerna Carlotta”. https://collections.smvk.se/carlotta-em/web/object/2399409/REFERENCES/230. Läst 17 september 2023.
- ^ ”Digitalt museum”. https://digitaltmuseum.org/021038798096/hagg-maja-1888-1958. Läst 17 september 2023.
- ^ Carlö, John (1947). ”Stockholms spelmansgille. Kort historik”. https://stockholmsspelmansgille.se/onewebmedia/SSG%20Kort%20historik.pdf. Läst 17 september 2023.
- ^ ”Nils Hägg”. Hembygden (Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur) (Nr 1). 1951.
- ^ Rydberg, Sven A. (1946). ”Vi såg, vi lyssna under stämman”. Hembygden (Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur) (Nr 5).