Norges försvarsmakt – Wikipedia

Norges försvarsmakt Forsvaret
Norsk soldat, 2008.
Information
Nation	Norge
Ursprungligt namn	Forsvaret
Organisationer	Hæren Sjøforsvaret Luftforsvaret Heimevernet
Högkvarter	Oslo
Högste befälhavare	Kung Harald V (de jure) Statsministern (de facto)
Statsråd	Försvarsminister Grete Faremo
Försvarschef	General Eirik Kristoffersen (Forsvarssjef)
Vapenför ålder	19-45
Militärtjänst	Ja, 14 månader.
Stående styrkor	11 597 (2019)[1]
Reservstyrkor	45 000[2]
Ekonomi
Budget	38,6 miljarder NOK (2019)[3]
Andel av BNP	1,4 % (2014)[4]
Leverantörer	Kongsberg Gruppen, Nammo
Övrigt

Norges försvarsmakt (norska: Forsvaret) är en norsk myndighet under Försvarsdepartementet. År 2019 hade det norska försvaret en personalstyrka på 15 917 personer varav 11 597 militärt anställda och 4320 civilanställda. I tillägg till detta kom inneliggande värnpliktskull om 7 413 personer. ^[2] Därutöver är 45 000 krigsplacerade i Heimevernet. ^[1] Norge har värnplikt för både kvinnor och män (med 6-12 månaders utbildning) och är således könsneutral. Det började gälla från och med januari år 2015 från att tidigare ha varit frivillig tjänstgöring för kvinnor.^[5]

Kungen av Norge är formellt sett den högste befälhavaren. Norges försvarsdepartement och Norges försvarsmakt är från och med 2003 en integrerad myndighet med civil och militär personal. Försvarsmakten är uppdelad i försvarsgrenarna (Hæren, Sjøforsvaret, Luftforsvaret och Heimevernet) och de tre civila myndigheterna: Forsvarets forskningsinstitutt (FFI), Nasjonal sikkerhetsmyndighet och Forsvarsbygg.

Den största nationella militärövningen är Cold Response som hålls årligen med alla NATO-medlemmar inbjudna.

• 

  Norska Leopard 1-stridsvagnar.

• Krigskorset (Norge)

• Wikimedia Commons har media som rör Norges försvarsmakt.