gapa - Wiktionary
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Böjningar av gapa | Aktiv | Passiv |
---|---|---|
Infinitiv | gapa | gapas |
Presens | gapar | gapas |
Preteritum | gapade | gapades |
Supinum | gapat | gapats |
Imperativ | gapa | – |
Particip | ||
Presens | gapande, gapandes | |
Perfekt | (gapad) | |
|
gapa
- öppna munnen; (överfört) uttrycka förvåning
- Tandläkaren säger: Gapa stort!
- Stå inte där och gapa!
- Besläktade ord: begapa
- (vardagligt) skrika, ropa
- vara vidöppen eller tom
- Stolarna gapade tomma på föräldramötet
- Besläktade ord: gap
- Fraser: Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.
Böjningar av gapa | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | gapa | gapan | gapor | gaporna |
Genitiv | gapas | gapans | gapors | gapornas |
gapa u
- gapig kvinna, kvinnlig gaphals
- 1965: Hasard med guldmynt, Alice Lyttkens:
- För övrigt är hon minst av allt en gapa, utan i stället ett särdeles klokt och eftersinnande fruntimmer med mycket snille och förnuft i sitt fagra huve.
- För övrigt är hon minst av allt en gapa, utan i stället ett särdeles klokt och eftersinnande fruntimmer med mycket snille och förnuft i sitt fagra huve.
- Jämför: pratmakerska, sladdertaska
- 1965: Hasard med guldmynt, Alice Lyttkens: