kränkning - Wiktionary
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av kränkning | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | kränkning | kränkningen | kränkningar | kränkningarna |
| Genitiv | kränknings | kränkningens | kränkningars | kränkningarnas |
- händelsen att någon kränker en annan
- Besläktade ord: kränka
- Sammansättningar: ärekränkning
- (juridik) ingrepp i någons rättigheter eller frihet
- Sammansättningar: fridskränkning, gränskränkning, integritetskränkning, kvinnofridskränkning, lagkränkning, människorättskränkning, nätkränkning, ubåtskränkning
- Se även tesaurus: Motsats, Våldsamhet, Förnekelse, Nackdel, Ont, Försämring, Missriktning, Motstånd, Tvedräkt, Anfall, Genstörtighet, Försumlighet, Lidande, Obehag, Ringaktning, Orätt, Obehörighet, Pliktförgätenhet, Missaktning