sv.wiktionary.org

schakal - Wiktionary

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Böjningar av schakal	Singular	Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	schakal	schakalen	schakaler	schakalerna
Genitiv	schakals	schakalens	schakalers	schakalernas

schakal

uttal: ɧaˈkɒːl

individ av någon av ett flertal arter i släktet Canis inom däggdjursfamiljen hunddjur (Canidae)
särskilt om arten guldschakal; individ av denna art
(nedsättande)

Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.

Etymologi: Av turkiska çakal, av persiska شغال (šağâl), av sanskrit सृगाल (sṛgālá, ”schakal”).

hunddjur (1)

afrikaans: jakkals^(af)
bokmål: sjakal^(no)
danska: sjakal^(da) u
engelska: jackal^(en)
finska: sakaali^(fi)
franska: chacal^(fr) m
isländska: sjakali^(is) m
italienska: sciacallo^(it) m
jiddisch: שאַקאַל m (shakal)
kurdiska: wawik^(ku), çeqel^(ku), torî^(ku)
nederländska: jakhals^(nl) m
nynorska: sjakal m
persiska: شغال^(fa) (šoğâl)
polska: szakal^(pl) m
portugisiska: chacal^(pt) m
ryska: шакал^(ru) m
spanska: chacal^(es) m
turkiska: çakal^(tr)
tyska: Schakal^(de) m
ungerska: sakál^(hu)
wolof: till^(wo)