web.archive.org

Jamtlands runstein, fr�s�stenen, av Bo Oscarsson

️Bo Oscarsson

Jamtlands runsten

� Bo Oscarsson 2001

Runstenen p� Fr�s�n �r Jamtlands f�rsta skrivna dokument, bevarat i original och skrivet n�got av �ren mellan 1030 och 1050.
Texten inneh�ller flera mycket intressanta uppgifter som ger oss kunskap om Jamtlands historia. F�rst f�r vi reda p� att Tryn ristade runorna, d�refter vem som var h�vding eller jarl i Jamtland vid den tiden. Det var �stman Gudfastsson. Sedan f�r vi reda p� att man d� byggde f�rsta bron �ver �stersundet, d�r stenen st�r. Vi f�r till och med reda p� vad byggm�staren hette. Hans namn var Asbj�rn. Landets namn dokumenteras f�r f�rsta g�ngen; 'iotalont' transkriberat till Jamtaland, vilket betyder jamtarnas land. Sist men inte minst det mest omv�lvande budskapet, att man d� l�t kristna Jamtland. Runstenen �r d�rmed ocks� v�rt �ldsta, kristna monument! Korset p� runstenen markerar kristendomen. Med k�nnedom om att Jamtland d� hade sj�lvstyre med ett eget allting som hette Jamtamot, f�rmodar professor Sven B�F�Jansson att kristnandet togs genom ett alltingsbeslut.

Runstenen d�r den i dag st�r p� Landstingets g�rd, undanskuffad fr�n Runudden
av den fyrfiliga bron, som byggdes 1969-71. Foto Bo Oscarsson.

Trots allt det historiska inneh�ll som runstenen f�rmedlar, s� marknadsf�rs den endast som 'Sveriges nordligaste runsten'. Ett helt historiel�st epitet som refererar till stenens geografiska f�rh�llande till Sverige, ett rike som vi inte ens tillh�rde n�r stenen restes. F�rst efter ett halvt �rtusende efter runstenens tillkomst, kom vi under Sverige!
Nog borde vi kunna komma med n�got b�ttre �n Sveriges nordligaste! Jag tycker att man kort och gott kallar den f�r 'Jamtlands runsten', eftersom den ger ov�rderliga upplysningar om v�r �ldsta historia under den tid d� vi hade ett sj�lvst�ndigt rike.

Falska p�st�enden

Mycket har skrivits om v�r runsten. Allt har inte varit sant och n�got �r fortfarande ok�nt f�r m�nga. Till det som inte �r sant, h�r s�dana uttalanden att runstenen �r flyttad s� m�nga g�nger att man inte vet var den ursprungligen stod. Visserligen �r det sant att stenen flyttats m�nga g�nger, men sanningen �r att alla flyttningar �gt rum under 1900-talet och kan dokumenteras! S� de som talar om 'm�nga flyttningar' saknar perspektiv p� Jamtlands historia.

L�gnen om de m�nga flyttningarna har sitt ursprung fr�n en s�gen upptecknad p� 1600-talet, som f�rt�ljer att stenen flyttats fr�n �stra sundet till Fr�s� kyrka, men eftersom det d� b�rjade sp�ka i sundet, var man tvungen att f�ra tillbaka runstenen p� sin forna plats!
�ven om man v�ljer att tro p� denna s�gen, s� framg�r det ju med all tydlighet att runstenen �terf�rdes p� sin ursprungliga plats som var p� fr�s�sidan av �stersundet.
En g�ng rubbades runstenen f�re 1900-talet. Det var �r 1819. D� hade en nybyggare i den nyligen anlagda staden �stersund f�tt �gonen p� en 'l�mplig knutsten' och helt fr�ckt sl�pat in den till sitt nybygge i stan. D�r kunde runstenens historia ha varit beseglad, om det inte varit f�r en persons resoluta ingripande. Och d�rmed �r vi inne p� det som �r ok�nt f�r de flesta; den som r�ddade runstenen �t efterv�rlden.

Runstenens r�ddare

Per Rissler, som 1819 f�rhindrade att stenen
blev byggnadsmaterial i nybyggarstaden �stersund

Det var f�rste l�nsl�karen i Jamtland, Per Rissler, som r�ddade runstenen! Han hade sin bostad p� Fr�s�n och sitt arbete p� sjukhuset bel�get p� andra sidan bron i �stersund och passerade dagligen f�rbi runstenen, som stod vid bro�ndan p� fr�s�sidan.
Stenens �verdel hade d� fallit ned. Runstenen hade ju varit spr�ckt i tv� delar sedan 1600-talet, vilket man kan se p� de �ldsta avritningarna av den. Enligt en uppgift fr�n f�rjkarlen 1685 skulle stenen ha blivit ituslagen under n�got av de upprepade krig svenskarna utsatte oss f�r p� 15-1600-talen.

En dag m�rkte Per Rissler att stenen var borta. Han efterspanade stenen och fann att en nybyggare i staden hade tagit den till en husgrund. Rissler fann igen stenen och s�g d� till att den fraktades tillbaka p� sin 'forna plats'. Han skriver om detta i sina minnesanteckningar, men n�mner inte ett ord om att det var han personligen som r�ddade stenen. Det f�rbj�d hans blyghet.
Den som i klartext talar om att det var Risslers f�rtj�nst att stenen r�ddades, var lektorn och fornforskaren Peter Olsson. Han skriver i ett litet h�fte, betitlat "N�gra upplysningar om fornsaker i Jemtland" tryckt 1874, 'Med tysthet b�r ej f�rbig�s en man, som genom sina �tg�rder f�r detta minnesm�rkes bevarande gjort sig f�rtjent af att tacksamt ih�gkommas, n�mligen aflidne provinciall�karen i Jemtland och Herje�dalen Per Rissler. Det var han som �r 1819 uppt�ckte detta minnesm�rke, d� det, framdraget ur gruset, bortf�rdes f�r att anv�ndas som byggnadsmaterial f�r ett hus i �stersund, och som derefter l�t hops�tta och uppst�lla det, stadigt f�stadt med jern, der det nu st�r.' Av detta framg�r med all �nskv�rd tydlighet att det var Per Rissler som r�ddade runstenen. Runstenens utflykt till staden 1819 resulterade i att stenen �terf�rdes till sin ursprungliga plats, s� n�gon �ndring av runstenens plats blev det inte den g�ngen.

Falsk historia

I J�mten 1944 och i Bokmalens f�rlags skrift om runstenen 1967 citeras Per Risslers anteckningar, men inget n�mns om att det var han som r�ddade runstenen. I st�llet har man okritiskt tryckt en uppenbarligen falsk uppgift att Ekdahls lantm�tare, Lars Cedergren, skulle ha r�ddat stenen 1826. Denna uppgift �r uppenbarligen orimlig, eftersom den inneb�r att stenen bara sex �r efter att Rissler r�ddat den, �nyo skulle beh�va r�ddas. I synnerhet som Rissler dagligen hade uppsikt �ver runstenen n�r han gick fr�n sitt hem p� Hornsgatan �ver bron till sitt arbete p� sjukhuset. Det �r ot�nkbart att Rissler skulle ha l�tit runstenen bli omkullstj�lpt och liggande. Sannolikt �r det Cedergrens f�f�nga att inf�r Vitterhetsakademien ta �t sig �ran f�r vad andra gjort som h�r �terspeglas.
Ett annat, liknande exempel �r en h�rs�gen fr�n 1936, som Marit �hl�n tar upp i sin skrift om runstenen, utan kritisk granskning. Denna h�rs�gen inneh�ller i stort sett det som Per Rissler utf�rde f�r att r�dda runstenen, men Marit �hl�n, tar �nd� h�rs�gnen som fakta och r�knar den som ett bel�gg(!) f�r att runstenen i mitten av 1860-talet �nyo raserats och f�rts till ett bygge i staden. Det �r bef�ngt, eftersom Peter Olsson i s� fall skulle ha omn�mnt detta i sin skrift 1874.
S�dana falska uppgifter bidrar bara till att vilseleda runstenens historia, vilket p� sikt ocks� skadar dess seri�sa omv�rdnad.

Sanningen om runstenens m�nga flyttningar

I slutet av 1800-talet, n�r den gamla tr�bron skulle ers�ttas med en ny bro av j�rn, byggdes nya bron p� norra sidan om den gamla. P� s� vis kom runstenen att v�nda baksidan mot den nya bron, varf�r stenen v�ndes 1898 n�r bron var klar. Men stenen stod allts� kvar p� sin gamla plats, s� det handlade inte om att flytta stenen.
1.
F�rst �r 1919 kom den f�rsta, egentliga flyttningen. D� flyttades runstenen fyra meter �t s�der n�r v�gen skulle breddas. �tg�rden var godk�nd av Riksantikvarien efter anh�llan fr�n landsantikvarie Erik Festin.
2.
Andra flyttningen kom �r 1944, d� landsantikvarie Erik Festin ville ge den 'en tryggad plats' f�r framtiden och flyttade den 30 meter �t norr, varvid stenen �ter v�ndes mot s�der.
3.
Strax efter dog Festin och redan fem �r senare vill Fr�s� hembygdsf�rening ha en 'l�mpligare plats'. Det blev den sista platsen p� Runudden. D�r stod runstenen mellan �ren 1949 - 1969.
4.
Runudden f�rst�rdes definitivt 1969-71, stick i st�v med fornminneslagen, genom byggandet av den nuvarande bron. Runstenen f�rvarades d�refter ett par �r i ett kommunalt f�rr�d.
Under tiden diskuterades fr�gan var runstenen skulle placeras. Efter l�ng kommunal handl�ggning besl�ts det att placera den inne p� Landstingets g�rd. Det var fj�rde flyttningen och stenen v�ndes �ter mot s�der.
5.
Den femte och senaste �gde rum 1987, d� stenen flyttades 15 meter mot norr f�r att f� ett 'l�mpligare l�ge' (k�nns det igen?) och runstenen v�ndes mot v�ster.

Sammanfattningsvis har stenen bevisligen flyttats fem g�nger och i samtliga fall under 1900-talet! Denna vanv�rd av Jamtlands fr�msta fornminne, tillika det f�rsta och �ldsta skrivna dokumentet i det sj�lvst�ndiga Jamtland, �r makal�st och kommer sannolikt att g� till historien som en av de st�rsta, historiska skandalerna i Jamtland under 1900-talet, m�jligen i konkurrens med Flygvapnets utpl�nande av ruinen efter V�sterhus kapell 1952.
�ven i ett st�rre sammanhang �r det inget mindre �n en skandal. Bland alla runstenar Norden finns bara en till ut�ver fr�s�stenen som talar om ett lands kristnande och det �r den i Jellinge i Danmark. Den �r danskarnas nationalmonument och v�rdas �mt. Aldrig skulle man i Danmark komma p� id�n att dra en fyrfilig v�g rakt �ver d�r jellingestenen st�r, �n mindre komma p� tanken att flytta den f�r biltrafikens skull! H�r i �stersund kunde man b�de komma p� den tokiga id�n och �ven genomdriva den, trots att fornminnselagen ocks� skyddar milj�n kring fornl�mningar. Men �r man d�ligt informerad, faller man l�tt f�r s�dana falska utsagor som att runstenen �r flyttad s� m�nga g�nger, att det inte spelade n�gon roll.

Epilog

N�r de f�rsta avbildningarna av runstenen gjordes i mitten av 1600-talet stod runstenen vid �stersundet p� det som senare kallades Runudden.
Den viktigaste fr�gan i diskussionen om dess eventuella flyttning f�re 1600-talet har aldrig st�llts: Vad skulle det finnas f�r motiv att flytta runstenen?
I synnerhet om det nu vore som vissa h�vdat att det aldrig funnits n�gon bro �ver �stersundet f�rr�n 1711 och runstenen st�tt vid en b�ck vid �ndsj�n, vad skulle d� motivet vara att flytta den? Vem skulle ha kommit p� id�n? Vem skulle ha organiserat flyttningen? Av vilken anledning skulle man flytta den till en obefintlig bro? Fr�gorna kan g�ras flera, men svaret blir �nd� ett; motivet saknas! D�rf�r m�ste slutsatsen bli att runstenen restes vid �stersundet i samband med att bron byggdes. �stman Gudfastsson som l�t resa stenen var inte svensk som Nils Ahnlund f�rs�ker f� till av f�rnamnet �stman - person fr�n �ster, d v s Sverige. Ahnlund anf�r som 'bevis' en svensk vid namn Eyvind som kom till Island och fick tillnamnet �stman (austmadr). Iakttagelsen �r riktig men slutsatsen fel. F�rnamn f�r man ju n�r man f�ds, medan tillnamn l�ggs till senare efter f�rnamnet! T ex Kettil �nundsson som fick tillnamnet Kettil Jamte. Om �stman Gudfastsson hetat Gudfast �stman skulle jag kunnat tro p� Ahnlunds tolkning.
�stmans far skulle m�jligen kunna ha varit svensk, enligt regeln att sonen f�r faderns efternamn som f�rnamn. �stman m�ste d�rf�r ha varit f�dd i Jamtland eller p� Island, eller i Norge.
Runforskaren Henrik Williams i Uppsala har konstaterat att runstensm�staren inte var norrman, inte heller svensk, utan jamt och att han ristat minst tio runstenar f�r att f� fram den �dagalagda skickligheten p� fr�s�stenen.

Bo Oscarsson

Not. 1
Per Risslers gamla hus blev under f�rra delen av 1900-talet p�byggt med en dansbana och blev d�refter det k�nda danshaket Runeborg. Taket p� dansbanan rasade in en vinter p� 1960-talets senare del och man rev dansbanan. Tyv�rr rev man samtidigt ocks� Risslers hem, utan att t�nka p� att det var ett kulturhus. Liksom f�rst�randet av runudden, var ocks� det ett kulturmord, om �n i mindre skala.

Not 2.
Runstenen fick ett vackert j�rnstaket i b�rjan av juli 1889, bekostat av grosshandlare Conrad Hammarstr�m. �P skriver: "En ledamot af Jemtlands Fornminnesf�rening l�ter f�r dess r�kning men p� egen bekostnad vidtaga denna �tg�rd till skydd och v�rd om den gamla runoh�llen till �stman Gudfastsons minne." Peter Olsson, intendent i n�mnda f�rening, fick uppdraget att utf�ra arbetet. Det finns ingen upplysning i tidningen om att runstenen d� skulle ha flyttats. Festin anf�r h�rs�gen att den d� flyttats ett par meter �t s�der.
J�rnstaketet utbyttes mot ett vidlyftigare och enklare j�rnstaket efter att j�rnbron (Oscarsbron) byggts. (J�mf�r fotografier i �hl�ns bok sid 11-12, a.a.)

K�LLOR:
Per Rissler, Anteckningar om Jemtlands l�n, Stockholm 1866
Peter Olsson, N�gra upplysningar om fornsaker i Jemtland, �stersund 1874
J�mtlandsPosten, 'Runstenen vid Fr�s�bron', 3 juli 1889
�stersundPosten, 'Kring runstenen vid Fr�s�bron', 4 juli 1889
Erik Festin, Runstenen p� Fr�s�n, J�mten 1944
Anders Plantin, Rannsakningar efter antikviteter 1685, tryckt i Uppsala 1960
Bokmalens F�rlag (Gunnar Svensson), Runstenen p� Fr�s�n, �stersund 1967
Sven B�F�Jansson, Runinskrifter i Sverige, sid.119f, Uppsala 1977
Nils Ahnlund, Festskrift till Iwan Wikstr�m, �stersund 1947
Marit �hl�n, Fr�s�stenen, J�mtlands l�ns museum, 1988
Henrik Williams, J�mtlands Kristnande, sid 56, Uppsala 1996
Krigsarkivet /�Lantm�teriet, 1600-tals kartor med runstenen utritad

Runraden

� Bo Oscarsson 2000

uppdaterad 2001.09.15

Tillbaka till Historiesidan