25-årskriget mot Ryssland 1570-1595
- ️Alex Svensson
| Krig med: | Ryssland |
| Angripare: | Ryssland |
| Segrare: | Sverige |
| Svenska regenter: | Johan III (1569-1592) |
| Sigismund (1592-1598) | |
| Ryska regenter: | Ivan IV den förskräcklige (1533-1584) |
| Fjodor (1584-1598) | |
| Svenska krigsmål: | I första hand att avvärja det ryska angreppet och i andra hand att erövra mer territorium i Baltikum. |
| Sveriges allierade: | Polen (från 1578 till 1582) |
| Fältslag: | Slaget vid Ubagall i mars 1571 (svensk seger) |
| Slaget vid Lode den 23 januari 1573 (svensk seger) | |
| Slaget vid Wenden den 21 oktober 1578 (svensk/polsk seger) | |
| Andra viktiga händelser: | Weissensteins fall den 1 januari 1573 (rysk seger) |
| Kexholms erövring den 4 november 1580 (svensk seger) | |
| Narvas erövring den 6 september 1581 (svensk seger) | |
| Freder och stillestånd: | Stillestånd på Viborgsfronten i slutet av 1573 |
| Stilleståndet i Pliusa den 10 augusti 1583 | |
| Stilleståndet i Pliusa den 19 december 1585 | |
| Stilleståndet vid Narva den 23 februari 1590 | |
| Stilleståndet i Teusina den 20 januari 1593 | |
| Freden i Teusina den 18 maj 1595 |
 |
| Tsar Ivan IV, kallad Ivan den förskräcklige. |
En del forskare vill framställa Ivan som en föregångare till Peter den store, tsaren som drygt ett hundra år senare öppnar Ryssland mot väster. Modernare forskare som Kan håller inte med om detta. [Kan, Aleksander: Sverige och Ryssland - ett 1200-årigt förhållande, Stockholm 1996.] Ivan ser hur som helst begärligt på sina grannländer.
År 1570 ingår Ryssland ett stillestånd med Polen på tre år. Det strategiska läget inbjuder nu till att snabbt slå ut det svagare Sverige från Baltikum för att sedan kunna vända sig mot de polska besittningarna i dessa områden.
I juni år 1570 går den danske hertigen Magnus i tjänst hos Ivan. Ivan inser att han inte är populär i Baltikum och försöker finna en furste som kan fungera som en bra fasad för det ryska styret i denna landsända. Den fåfänge och oerfarne Magnus, som sedan tidigare har Ösel som förläning av sin bror, kungen av Danmark, skall få Baltikum som ärftlig förläning mot att han erlägger skatt till Ivan och ställer upp i krig. I och med att Ivan nu kan agera genom Magnus blir det stillestånd som råder mellan Sverige och Ryssland mindre besvärande. Den 21 november 1564 förnyades freden mellan Sverige och Ryssland på sju år.
År 1570
Krigshandlingarna inleds med att hertig Magnus den 21 augusti går mot Reval med en styrka som lär ha uppgått till 25 000 man. Hären består i huvudsak av ryssar. Samtidigt marscherar en livländare vid namn Tisenhusen mot fästet Weissenstein. Tisenhusen har, även under detta brutala tidevarv, gjort sig känd som en ovanligt grym människa. Bland annat lär han ha dränkt sin syster för att hon ville gifta sig med en skrivare.
Reval försvaras av Klas Åkesson Tott med biträde av Karl Henriksson Horn till Kankas. Revals borgare kommer under striderna att visa sig vara mycket goda kämpar. Weissenstein försvaras av Herman Fleming med biträde av Hans Boije av Gennäs.
Anfallet mot Reval går inte bra. Magnus ryska trupper är inte övade för belägringskrig och svenskarna kan undsätta staden från sjösidan. Ryssland har vid denna tid ingen flotta. Ivan och Magnus har hoppats att den danska flottan skall vara behjälplig med att spärra staden från sjösidan, en förhoppning som dock kommer på skam. Danskarna sluter i stället fred med Sverige under året. I september kommer två svenska krigsfartyg till stadens undsättning. Svenskarna gör också lyckade utfall mot ryssarna.
År 1571
Under januari förhärjar ryssarna hela det dåvarande Estland, men belägringen av Reval når inga framgångar. I slutet av februari kastas ett brev in i den belägrade staden. Brevet förtäljer om den ingångna freden med Danmark. I glädjen över detta besked utför stadens försvarare ett nytt framgångsrikt utfall. Den 16 mars bränner hertig Magnus sitt läger utanför Reval och avmarscherar. Företaget kostar Magnus 6 000 man. Samma dag upphäver Tisenhusen belägringen av Weissenstein.
Denna dag firades länge i Reval som dagen för stadens räddning. När det står klart att belägringen hävts gör Karl Horn ett utfall. Till att börja med nedgörs en mängd kringströvande fiender. Vid byn Ubagall, nära Weissenstein, överraskar Horn med 300 knektar Tiesenhusens. styrka. I striden förlorar Tiesenhusen allt sitt folk och huvuddelen av sitt byte. Under vintern rider ryska tatarer över isen till Finland för att härja och förrödelsen blir stor i Savolax och i trakterna av Viborg.
Senare under år 1571 anfalls Ryssland av tatarerna, som t.o.m. lyckas bränna Moskva i maj. Detta skapar en period av lugn i Baltikum.
År 1572
Den 11 augusti upphör Ryssland att föra krig genom ombud och överlämnar sin krigsförklaring till Sverige. Samtidigt faller Magnus i rysk onåd.
 |
| Falkonettkanon från slutet av 1500-talet. |
Mot slutet av året går Ivan med en stor styrka in i Estland. Ryssarnas numerär uppges till 80 000 man. Med honom marscherar hans två söner och den danske hertigen Magnus. Anfallet kommer överraskande och Hans Boije, som nu för befälet på Weissensteins fästning, har kommenderat i väg huvuddelen av sitt folk för att hämta kanoner i Reval. Den 27 december står Ivan framför Weissenstein och inleder beskjutning. Klas Åkesson Tott är tillförordnad chef för de svenska styrkorna i Estland. Han befinner sig för tillfället vid Oberphalen efter att ha varit på härjningståg inom ryskt område. När Tott får kännedom om eldgivningen från Weissenstein tror han först att Boije firar ankomsten av kanonerna från Reval med eldgivning, men inser snart sitt misstag. Han anser sig inte kunna ta upp kampen mot den ryska övermakten och drar sig tillbaka bakom Revals murar. Medan beskjutningen av Weissenstein pågår härjas och bränns den omkringliggande bygden.
År 1573
Den 1 januari går Ivan till storms mot Weissenstein. Boije och de 50 man som han disponerar kämpar som besatta men övermakten är för stor. Boije och några andra av slottets försvarare övermannas av ryssarna och steks levande över långsam eld. Efter detta återvänder Ivan med en del av sin här till Novgorod. De ryska styrkor som kvarstannar i Estland fördelas på två avdelningar. Den ena intar Karkus, den andra avdelningen, som består av 16 000 man, avdelas för att inta fästena Lode, Hapsal och Leal.
När Klas Tott inser att ryssarna har delat sin styrka marscherar han ut från Reval med 700 knektar och ett par hundra baltiska ryttare. De 16 000 ryssarna och Tott möts den 23 januari vid Lode. Det baltiska rytteriet får order att anfalla och lyckas riva upp den fientliga formeringen. Ryttarna anser, trots sina initiala framgångar, att fienden är för stark och drar sig tillbaka. Tott bedömer dock att han kan utnyttja den förvirring som uppstått i den fientliga styrkan och anfaller med sitt fotfolk. Framgången blir total. De ryska förlusterna anges till 7 000 man, en siffra som förmodligen, i likhet med många andra siffror som avser ryssarna, är starkt överdriven. Den ryska styrkan tar under alla omständigheter till flykten. Tott kan återvända till Reval med det ryska artilleriet, 100 hästar och en mängd slädar, i vilka ryssarna transporterat sitt byte. De svenska förlusterna lär ha varit minimala.
I detta läge börjar Ivan fundera på fred. Han skriver ett högdraget brev i ärendet till Johan. Johan är skeptiskt inställd till ryssarna sedan den senaste fredsdelegationen blivit skymfligt behandlad, och svarar i hårda ordalag. Nu vidtar en skriftväxling som kallas Skällebreven, där Johan och Ivan tar heder och ära av varandra. Skriftväxlingen underlättar inte ett fredligt biläggande av konflikten.
Under året blir Sveriges ekonomiska problem akuta. Johan tvingas pantsätta slotten Lode, Hapsal och Leal till de tyska ryttarna i Reval som pant för deras sold. Panten skulle lösas vid midsommartid 1574. Johan kan vid denna tid inte mobilisera reda penningar, och tyskarna överlämnade därför i januari 1575 slotten till danskarna. Bristen på medel tvingar svenskarna att låta kriget gå på sparlåga. I slutet av året ingår ståthållarna i Viborg respektive Novgorod en vapenvila för den finska fronten, som i olika etapper förlängs fram till 20 juli 1577.
År 1574
Klas Tott tågar den 1 januari ut från Reval med 21 fänikor fotfolk och 2 fanor ryttare. Bland dessa finns stora mängder nyvärvade skotska och tyska legoknektar. Han inleder en belägring av fästet Wesenberg och den 2 mars verkställs en stormning som står anfallarna dyrt, troligen får 1 000 man sättas upp på förlustlistan. Arbetet försvåras av att det råder svåra motsättningar bland det värvade krigsfolket. Den 17 mars ställer det skotska fotfolket, under sin befälhavare Archibald Ruthwen, upp i full slagordning, bemäktigar sig artilleriet och vänder detta mot de tyska ryttarna. Tyskarna antar utmaningen och anfaller. 1 500 skottar förlorar livet i den kommande striden. De skotska ryttarna ser stillatigande på när fotfolket huggs ned. Under dessa omständigheter tvingas Tott upphäva belägringen den 25 mars. Även ett försök att erövra det mindre fästet Tolsburg, tre mil norr om Wesenberg, misslyckas. Tott återvänder till Sverige och ersätts med Pontus De la Gardie som svensk befälhavare i Estland.
 |
| Pontus De la Gardie. |
År 1575
Den 30 januari står 12 000 ryssar framför Reval. Ryssarna avstår dock från ett systematiskt anfall på Reval och marscherar i stället västerut. Trakterna kring Hapsal samt öarna Dagö och Ösel plundras och härjas.
En belägring av den polska staden Pernau inleds under sommaren och den 9 juli måste den till försvar illa rustade staden kapitulera inför den ryska övermakten. De mindre slotten Helmet, Ermes och Rujen kapitulerar också inom kort.
När året går till ända är den svenska militära situationen prekär.
År 1576
En bit in på nyåret går ytterligare 6 000 ryssar in i Estland. De marscherar också mot Hapsalområdet och erövrar snabbt hela länet, inklusive Lode, Hapsal, Fickel och Leal, som de tyska ryttarna överlämnat till danskarna. Den 18 februari inleder ryssarna beskjutningen av det svenska fästet Padis, som kapitulerar efter en dag. Ryssarna har med detta och föregående års härjningar angripit danskt område. Tsaren kommer sedermera att framföra sina ursäkter till den danske kungen för angreppet.
Ryssarna visar sig framför Reval men inleder ingen belägring. Revals situation är allvarlig. Henrik Klasson Horn och hans son Karl Henriksson Horn gör allt vad som står i dessa dugliga mäns makt för att skapa goda förutsättningar för ett försvar av staden. Hösten är ovanligt stormig och förstärkningar från Finland samt värvat folk från Lybeck kan inte ta sig över sjöledes. Stormarna anställer dessutom svåra skador på byggnader och bålverk. Den följande vintern blir mycket sträng, vilket leder till att Reval blir isolerat.
År 1577
I början på januari rymmer två män från Reval och underrättar ryssarna om det dåliga tillståndet i staden. De två utgör undantag från regeln att Revals invånare är mycket angelägna om att Sverige skall gå segrande ur den pågående striden. Den 23 januari blir den ryska hären synlig över snövidderna. Fjodor Mustislavski anför 50 000 man. Vid sin sida har han Ivan Kolzoff, vid denna tid känd som Rysslands främste krigare. Kolzoff har lovat tsar Ivan att ta Reval eller dö. Den 27 januari inleds beskjutningen av Revals murar. Det är så väl sörjt för stadens försvar som läget medger, far och son Horn har satt befästningsverken i bästa möjliga skick. Många bönder har kommit in från landsbygden till stadens relativa trygghet. Den estländske bonden kommer nu att visa vad han går för. En borgare vid namn Ivo Skenkenberg får befälet över en styrka bestående av bönder.
Hornarna leder på ett föredömligt sätt försvaret och samtliga, soldater, borgare och bönder, är inställda på att bjuda fienden spetsen. Inledningsvis utgör beskjutningen med brandammunition den största faran för staden. Man har från försvarets sida fört undan särskilt brännbara ämnen, förberett släckning och infört ett pris på varje s.k. fyrboll som överlämnas till befälhavaren. Dessa åtgärder visar sig vara mycket effektiva. Man utför också framgångsrika utfall mot ryssarna. Ivo Skenkenberg leder flera av dessa med sådan bravur att han skaffar sig tillnamnet "Revals Hannibal". Ett av utfallen kostar Ivan Kolzoff livet. Den 13 mars häver ryssarna sin belägring och drar sig tillbaka, med förluster om ca 3 000 man.
Samtidigt med att Reval belägras härjar en annan rysk här i Finland. Det är åter trakterna kring Viborg och Savolax som drabbas.
När belägringshären har dragit sig tillbaka från Reval går Hornarna till offensiv och återtar ett antal mindre fästen kring Reval. Den svenske fältherren Hans Wachtmeister går med sina ryttare till Weissenstein och lyckas intaga det starka fästet.
Till sommaren drabbas de svenska styrkorna av en allvarlig fältsjuka, som framtvingar en period av passivitet.
Ivan faller under sommaren in i södra Livland, nuvarande Lettland, med en avsevärd styrka. Han skonar varken vän eller fiende. Den danske hertigen Magnus, som residerar här, kommer med nöd och näppe undan med livet i behåll och kastas i ryskt fängelse.
År 1578
Året inleds med svenska härjningar på ryskt område. Henrik Horn går in i Ingermanland och far fram med sådan grymhet att han ådrar sig Johans missnöje. Horn bemäktigar sig också fästet Oberphalen och rycker sedan mot Dorpat och bränner dess förstad.
Den 26 juli återtar ryssarna Oberphalen. Besättningens öde blir grymt. Göran Boije var på väg från Finland för att undsätta Oberphalen men hindrades av motvind. När vindarna vänt seglar Göran Boije över till Estland och nås av de goda nyheterna att Sverige ingått förbund med Polen och att en polsk här under befäl av Andreas Sapieha marscherar mot ryssarna, som vid denna tid belägrar fästet Wenden på polskt territorium. Sent på aftonen den 20 oktober förenas den svenska och den polska hären. Man förrättar gudstjänst och marscherar därefter genast mot fienden. Den 21 oktober går de förenade svensk-polska styrkorna till anfall mot de ryssar som belägrar Wenden. Ryssarna kämpar tappert men tvingas snart dra sig tillbaka bakom sina förskansningar. Två ryssar utmärker sig under striden för mod och klartänkthet, Tatoff och Worontzoff. Dessa båda har kvitterat artilleriet av Ivan personligen och lovat honom att skydda det. Mot kvällningen tar det ryska rytteriet till flykten, och med detta är slaget avgjort till svensk/polsk fördel. Boije och Sapieha vågar dock inte anfalla skansarna i mörker, varför slaget avstannar för natten. I skydd av mörkret drar sig det ryska fotfolket tillbaka. När svenskarna och polackerna på morgonen går in i det ryska lägret finner de Tatoff och Worontzoff som sitter på var sin av de två största ryska kanonerna. De ryska förlusterna i slaget lär ha uppgått till 7 000 man och 24 kanoner.
 |
| Skepp av den flamländske konstnären Pieter Brueghel, som påminner om en svensk kravel från Johan III:s tid. |
Johan är vid denna tid trött på de ständiga problemen i Estland. I en propå till Frederik av Danmark försöker han byta de svenska besittningarna söder om Finska viken mot Bohuslän eller Jämtland och Härjedalen. När Frederik avstår från byteshandeln vänder sig Johan till sin bror, hertig Karl, och försöker få honom att byta sitt hertigdöme mot Estland. Även Karl avstår.
År 1579
Ivans vrede vet inga gränser när han får underrättelsen om nederlaget vid Wenden. Han samlar under året en väldig här för att slå svenskarna. Han blir dock förekommen av Henrik Horn som genomför djärva infall i Ryssland och når såväl Nöteborg som Novgorod. Även ståthållaren i Reval går offensivt tillväga, han rycker in i landet kring Pskov. Inte nog med detta. Tatarerna startar också detta år ett uppror och polackerna rycker med en väldig här mot Ryssland. Detta tvingar Ivan till i huvudsak defensiva åtgärder. Han sänder dock en häravdelning mot Riga. Den blir slagen och tvingas ta sin tillflykt till fästet Wesenberg, som är i ryska händer. Vid Wesenberg blir den ryska hären utsatt för anfall, i vilka bland annat Ivo Skenkenberg, "Revals Hannibal", deltar. Skenkenberg vågar sig tyvärr för långt fram och blir tillfångatagen. Han sänds till Moskva och blir där sedermera avrättad.
Under sommaren lägger den svenska flottan Ivangorod och Narvas förstad i aska.
Till hösten vänder krigslyckan. Horn inleder en belägring av Narva men tvingas upphäva den i september. Belägringsstyrkan får brist på livsmedel samtidigt som starka ryska förband börjar uppträda. I slutet på september befinner sig Horn på flykt västerut, förföljd av starka ryska styrkor. Under oktober härjar ryssarna Estland fram till dess västkust.
År 1580
 |
| Det svenska artilleriet beskjuter Kexholms murar. |
År 1581
Efter att ha legat i kvarter vid Kexholm över julen fortsätter Pontus De la Gardie sitt erövringståg på nyåret. Vintern är sträng och hela Finska viken fryser till. De la Gardie bestämmer sig för att utnyttja detta. Han går med sina styrkor kompassgång över isen, från Viborg till Wesenberg. Även Wesenberg beskjuts med glödande kulor och brinner ned. Fästningen visar dock stark försvarsvilja. När tungt belägringsartilleri börjar anlända från Reval inser fästningens besättning att man måste börja förhandla. Den 4 mars kapitulerar fästningen och besättningen får fritt avtåg. Även Tolsburg faller för de svenska vapnen. Efter detta beger sig De la Gardie till kungen för att överlägga om fälttågets fortsättning.
Omständigheterna är nu mycket gynnsamma för en svensk offensiv. Ivans fältarméer är upptagna med tatarer och polacker. De la Gardie övertygar kungen om det nödvändiga i att snabbt rusta armén för att kunna utnyttja situationen. Till sensommaren kommer De la Gardie till Reval med förstärkningar från Sverige. Medan De la Gardie befann sig i Sverige har Karl Horn erövrat fästena Lode, Fickel och Leal. Den 9 augusti, strax före De la Gardies återkomst, kapitulerar även Hapsal. De la Gardie bestämmer sig nu för att gå mot Narva. Detta är ryssarnas enda hamn vid Östersjön, sedan 23 år i ryska händer. Narva är starkt fortifierat, murarna lär vara tre famnar tjocka.
Den 4 september öppnar belägringsartilleriet eld. De grova pjäserna hamrar under tre dygn oavbrutet på murarna. Samtidigt stänger den svenska flottan av all tillförsel från sjösidan. Den 6 september frågar De la Gardie om staden vill kapitulera men får ett nekande svar. Han bestämmer sig då för att storma, stadens murar har börjat rasa samman under den intensiva beskjutningen. Stormtrupperna motiveras med 24 timmars fri plundring på villkor att kyrkor och kvinnor skonas. Endast "raskt och modigt folk" får deltaga. Angreppet blir häftigt och kröns med total framgång. Förutom åtskilliga bland civilbefolkningen får 2 000 s.k. streltzer, d.v.s. ryska värvade muskötskyttar, och 300 ryska adelsmän sätta livet till. Dagen går till historien som den blodigaste och mest fruktansvärda i den svenska krigshistorien.
Det närbelägna Ivangorod kapitulerar, till följd av Narvas fall, efter tre dagars betänketid. Vid Ivangorods kapitulation faller två stora kanoner, "galten" och "suggan", i svenska händer. Dessa bevaras än i denna dag på Gripsholms slott. Efter de nyvunna framgångarna fortsätter De la Gardie in i Ingermanland. De ryska fästena Jama och Kopore kapitulerar mot fritt avtåg för besättningen. Under tiden tar livsmedlen slut i Weissenstein och besättningen tvingas kapitulera till Göran Boije. Den 24 november mottar De la Gardie detta fäste. I och med dessa erövringar är hela den tidens Estland i svenska händer. Medan De la Gardie erövar fästningar genomför Klas Fleming härjningar på ryskt område.
De la Gardie avslutar året med ett högtidligt intåg i Reval där han i Nicolaikyrkan tackar Gud för segern. På fiendesidan har ryssarna lagt in De la Gardies namn i en litania, där man ber om Guds beskydd mot det onda.
De svenska framgångarna skapar fredsvilja hos ryssarna men polackerna ser med oblida ögon på hur det svenska väldet expanderar. Det faktum att svenskarna exploaterar det vakuum som uppstår när den polska armén engagerar den ryska huvudstyrkan gör inte saken bättre.
År 1582
Den ryska fredsviljan omfattar också Polen. Den 15 januari 1582 sluter Ryssland och Polen ett stillestånd på tio år. I stilleståndsavtalet avsäger sig ryssarna sina anspråk i Baltikum till polackerna. Sveriges strategiska situation har nu drastiskt försämrats. Polackerna å sin sida framställer krav på att få de områden som Sverige har erövrat under det sistlidna kriget, vilket svenskarna ställer sig starkt avvisande till. De la Gardie får order att forsätta kriget mot ryssarna och samtidigt hålla ett öga på polackerna. I september går De la Gardie in på ryskt område och utför hotande rörelser mot Novgorod. Han misslyckas dock med att uppnå årets krigsmål, som bland annat innefattar en erövring av det ryska fästet Nöteborg. När tatarerna samtidigt anfaller Rysslands södra och östra delar börjar Ivan börjar på allvar tänka på fred med Sverige.
Åren 1583-1589
Under sommaren 1583 sluts ett stillestånd i Pliusa. Detta skall vara i tre år. I början av 1584 dör Ivan den förskräcklige och efterträds av den mer beskedlige Fjodor. I december 1585 sluts ett nytt stillestånd i Pliusa, som skall vara i fyra år, räknat från år 1586. Detta stillestånd fungerar förvånansvärt väl och ett stort lugn lägrar sig. Under återresan från förhandlingen i Pliusa gör Sverige en stor förlust, Pontus De la Gardie dör i en båtolycka. Karl Horn får nu ta befälet över de svenska styrkorna i Baltikum. I december 1586 dör kung Stefan av Polen. Han stod för en hård politik i Baltikum och med honom försvinner hotet om krig med Polen för en tid. Under 1587 utses Sigismund Vasa, Johan III:s son, till kung i Polen.
År 1590
 |
| Ryskt kavalleri på 1500-talet. Från von Herbersteins klassiska rysslandsskildring Rerum Moscovitarum. |
Den 31 januari står tsaren framför Narva. Mellan den 4 och 19 februari utsätts staden för en intensiv beskjutning. Fjodor kan också, med hjälp av djärva spioner, skaffa sig kunskap om stadens ömkliga tillstånd. Den 19 februari går ryssarna till storms. Mirakulöst nog kan svenskarna efter fyra timmars hård strid konstatera att man drivit tillbaka det ryska anfallet. Karl Horn tackar Gud och försöker sedan iståndsätta de nedskjutna murpartierna. De 400 knektar som utgör stadens försvar anser sig dock inte i stånd att utföra detta arbete. När ryssarna den 21 februari åter ställer upp sig för stormning framställer borgarna en anhållan om att Horn skall kapitulera. Horn anser att läget är prekärt och att vidare kamp skulle kunna leda till att ryssarna tar hela Estland. Han inleder förhandlingar och man beslutar om ett stillestånd fram till januari 1591, på villkor att Sverige avträder vissa fästen.
Johan drabbas av svårt vredesmod när han får höra talas om Horns förhandling. Han kallas omedelbart hem och döms till döden, men benådas.
Efter Karl Horns avresa uppstår ett uppror bland knektarna i Reval, vilket endast med svårighet kan stillas av den nye chefen, Göran Boije. När det står klart att Johan vägrar acceptera det av Horn ingångna stilleståndet börjar Boije gå offensivt tillväga. Han belägrar, utan framgång, Ivangorod. Senare under året kommer hertig Karl över till Estland med en del krigsfolk, men inte heller den nya styrkan lyckas uträtta något.
En nyhet för året är att svenska förband börjar härja de norra delarna av Ryssland. Under ledning av Peter Vesainen går en svensk styrka till Norra Ishavet, där bland annat det ryska klostret i Petsamo bränns ned.
Det förnyade kriget innebär nya skatter och pålagor, framför allt för det finska folket. Såväl den svenska som den finska ekonomin börjar nu bli mycket svårt ansträngd av kriget.
År 1591
I början av året återvänder hertig Karl till Sverige och ett chefsbyte utförs i Estland. Boije avsätts och Mauritz Grip tar befälet. Grips position är inte avundsvärd. Det råder brist på allt och truppernas moral är låg. Han inleder omedelbart efter sitt tillträde ett vinterfälttåg mot Novgorod med 12 000 man, en för svenska förhållanden mycket stor styrka. Detta fälttåg, som fick namnet "Kalla vintertåget", hade länge samma ställning i svenska folkets medvetande som t.ex. Armfelts dödsmarsch över Kölen dryga 100 år senare. När Grip rycker över gränsen möts han av ryska herremän som visar brev på att Polen och Ryssland har slutit stillestånd samt att Sverige var inkluderat i denna fred. Grip struntar i detta, Johan kallar dessa brev för "Hönsefreden", och marscherar vidare i kylan. Målet är en rysk styrka om 20 000 man, som skall finnas framför Novgorod. När Grip står sex mil från Novgorod är det uppenbart att den ryska styrkan har retirerat. I detta läge beslutar sig Grip för att vända om. Det kommer alltså inte till något fältslag men den svenska styrkan förlorar detta oaktat ca 6 000 man. Folket blir offer för kylan eller för den pest som drabbat landet. När Johan blir underrättad om resultatet av fälttåget är Grip nära att förlora sin befattning men får till slut fortsätta som chef. Grip, som var mycket omtyckt bland sitt folk, dör kort därefter och ersätts av Klas Fleming. Fleming går över från Sverige med trupper och lyckas hävda sig väl i fält. Han utför under hösten ett tåg mot Pskov och besegrar ryssarna i flera sammandrabbningar. Vid ett tillfälle anges, från svensk sida, de ryska förlusterna till 6 000 man.
Åren 1592-1595
Det sista året med aktiva krigshandlingar, år 1592, inleds med ryska härjningar i Finland.
Kort före påsken detta år insjuknar Johan i en febersjukdom. Den 17 november dör han och efterträds av sin son Sigismund. I realiteten innebär detta att Gustav Vasas yngste son, hertig Karl, blivande Karl IX, blir den ledande personen i svensk politik. I slutet på året inleds fredsförhandlingar. Sverige är nu utmattat och utblottat. Ryssland får åter problem med Krim-tatarerna och dessutom bestiger Sigismund den svenska tronen. Detta skapar en potential för en svensk-polsk allians, som skulle kunna bli mycket farlig för Ryssland. Lugnet lägrar sig och kvarstår fram till den 18 maj 1595, då freden i Teusina sluts. Freden kan betecknas som bra för Sverige. Denna gång baseras gränsdragningen inte på den gamla nöteborgsfreden. De nya gränserna motsvarar väl de faktiska svenska innehaven av finskt land och går upp till Norra Ishavet. Ryssarna bekräftar Sveriges innehav av hela Estland med Reval och Narva. I gengäld avstår Sverige från Kexholm med län och Ingermanland.
Freden håller på att gå över styr när Klas Fleming vägrar överlämna Kexholms fästning till ryssarna. Genom intensiva diplomatiska insatser kan freden dock räddas. Fleming behåller Kexholm till sin död år 1597.
Detta långvariga krig startas av ryssarna, med målet att erövra Sveriges besittningar i Estland. Senare under kriget kan svenskarna gå till offensiv, under år 1581 erövras bl a Narva, och fred sluts i Teusina år 1595 på för Sverige mycket förmånliga villkor. Ryssarna erkänner Sveriges innehav av Estland fram till Narva och den finska gränsen regleras på ett sätt som stämmer väl överens med svenska önskemål.
Litteratur
| Ahlén, Abraham: Bidrag till det ryska krigets historia under Johan III:s regering, Stockholm 1869. |
 |
| Alin, Oskar: Sveriges historia 1521-1611, Stockholm 1878. |
|
| Attman, Artur: Den ryska marknaden i 1500-talets svenska politik, Lund 1944. |
|
| Gallén, Jarl: "Finland, Estland, Polen" i Den svenska historien, Stockholm 1966. |
|
| Hornborg, Eirik: Sverige och Ryssland genom tiderna, Stockholm 1941. |
|
| Kan, Aleksander: Sverige och Ryssland - ett 1200-årigt förhållande, Stockholm 1996. |
|
| Starbäck, C. Georg; Bäckström, Per Olof: Berättelser ur svenska historien, vol. 3, Stockholm 1885. |