Kv Aglaurus historia | Stockholm Stads Brandförsäkringskontor
- ️Thu Mar 19 2009
| Aglaurus är den äldsta fastigheten i slottsomgivningens nordvästra del. Tessin d.ä ritade huset åt apotekaren Christian Heraeus och huset stod klart 1679. Fastigheten har endast bytt ägare genom försäljning två gånger. Apotekaränkan Heraeus, som kommit på obestånd, sålde år 1699 huset genom offentlig auktion. Köparen var familjen Behm, vars dotter gifte sig med Uppsalaprofessorn Johan Upmark som adlades Rosenadler 1719. I husets historia benämns perioden mellan åren 1699 och 1806 för den Rosenadlerska tiden. Andra gången huset såldes var på julafton 1806 när Brandkontoret inköpte fastigheten för 21.700 riksdaler. Den nuvarande fastigheten var från början två skilda hus. Aglaurus 1 hade bredvid sig ett lågt korsvirkeshus som kallades Penningen. Detta hus som |
var från slutet av 1500-talet revs 1780. Huset kallades Penningen för där bodde medaljgravören Meybusch och han hade sin skylt ut mot dåvarande Stadssmedjegatan, nuvarande Västerlånggatan. Det nya huset kom att kallas det Collinska efter kramhandlaren Adolf Collin som bodde där i slutet av 1700-talet. 1819 köpte Brandkontoret även detta hus för 15.000 riksdaler och sedan dess fungerar Aglaurus 1 och 2 som en enhet.
Husets uppbyggnad
Ursprungsfastigheten Aglaurus 1 var fram till ombyggnaden 1764 ett rent bostadshus med apoteket Morianen i entrévåningen. 1750 försäkrade Brandkontoret fastigheten för 54.000 daler kopparmynt. Samtidigt upprättades en beskrivning av fastigheten vilket låg till grund för försäkringens beviljande. Brandkontorets värderingsmän var noga med att rumsindelningar, eldstäder m m angavs på ett korrekt sätt.
| Entréplanet Detta våningsplan har genom husets hela historia varit ett affärs- och butiksplan. Fram till 1764 låg apoteket Morianen här, Ett av Stockholms första konditorier som drevs av fru Holming fanns här liksom modekrämerskan Barbara Pauli med affären Temple du Goût. 1820 när hela kvarteret kommit i Brandkontorets ägo, etablerade sig en hyresgäst som kom att stanna i hela 138 år. Det var klädesfirman C Winberg & Co som hyrde nuvarande SEBs lokaler under tiden 1820-1958. Konkurrens fanns från sidenkramhandlaren Thunborg som 1864 etablerade sig i lokalerna längs Myntgatan. Efter honom flyttade Enskilda Banken in i lokalerna och stannade där till 1958. Då lade Winberg & Co helt ner sin |
verksamhet och Enskilda Banken flyttade in i stället. Bankens tidigare lokaler användes sedan under ett trettiotal år som konstgalleri. Nuvarande hyresgäst är Riksdagen.
Mezzaninvåningen
Detta våningsplan avsett för tjänstefolk, har på klassiskt renässansmanér en lägre takhöjd och är beläget en trappa upp mellan entrévåningen och huvudplanet. På apotekarens tid bodde här gesäller, bodbetjänter, pigor, kuskar och drängar. Under den Rosenadlerska tiden bodde också en och annan vanlig hyresgäst bland tjänarna. När Brandkontoret tog över fastigheten placerades här vaktmästare och brandmanskap. Först i slutet av 1800-talet togs hyresgäster emot med kommersiell verksamhet.
Principalvåningen
Detta våningsplan fick efter ombyggnaden 1794 rum med sal och förmak åt Mynttorget. Köksavdelningen låg mot Salviigränd med egen trappingång. Våningsplanet hyrdes av traktören Johan Abraham Näbb under tiden 1780-1800 för sin omfattande restaurang- och hotellverksamhet. Hans pastejer var välkända. När Brandkontoret köpte fastigheten gjordes denna våning om till kontor. Det stora rummet mot Mynttorget blev expeditionslokal och rymde även reception och sedemera växel fram till restaureringen 1989-90.
Övre våningsplan
Detta plan var från början en bostadsvåning. Våningen byggdes om i samband med att säteritaket togs bort 1764. 1780 ändrades våningsplanet från bostadsvåning till att bli ett centrum för Stockholms dåvarande innefolk, då Johan Abraham Näbb flyttade in och drev restaurang. Några år innan Näbb flyttade in hade Vetenskapsakademien och Konstakademien hyrt våningen. När Brandkontoret köpte huset 1806 och även efter sammanslagningen med det Collinska huset, var åter detta våningsplan en bostadsvåning. Det var först 1913 när Brandkontoret behövde större utrymmen som detta ändrades. De två stora rummen mot Mynttorget blev då styrelserum och sängkammaravdelningen blev VD-rum. Dessutom gavs plats för sekreterare och kassavalv. Bostäderna mot Salviigränd och Myntgatan var kvar för kontorets vaktmästare. Dessa bostader togs i anspråk som kontorsrum på 1960-talet.
| Ombyggnad 1764 Vid ombyggnaden av fastigheten Aglaurus 1 år 1764 bibehölls i huvudsak Nicodemus Tessin d ä:s byggnad från 1675. Den översta våningen höjdes till lika höjd med principalvåningen 2 tr och därutöver lades in en låg attikavåning med små fönster i fasad till vind under ett nytt valmat tak. Fasaden försågs med kolossalpilastrar med joniska kapitäl och baser huggna i gotländsk sandsten. Fönstren i mezzaninvåningen 1 tr ändrades till stickbågiga och fasadlivet i detta parti spritputsades, ett sätt att variera övergången mellan rustik och släta livytor. 1785 uppfördes huset på hörntomten Aglaurus 2, Västerlånggatan / Salvii gränd, som ett privat bostadshus för slottsbyggmästaren A U Kirstein. Han anpassade fasaderna till grannhuset, det Rosenadlerska huset vid Mynttorget. Brandkontoret köpte det Rosenadlerska huset 1806 och det Kirsteinska 1819, sedemera benämnt det Collinska, och var därmed ägare av hela kvarteret Aglaurus. |
Restaurering av kv Aglaurus
Det karaktäristiska för husets historia är att man allt efter behov rätt så kraftigt har ändrat på lokaler och funktioner. En del kulturhistoriska kvaliteter har säkert gått förlorade under resans gång men samtidigt har huset hållit sig levande och användbart i över 300 år.
Genom att arbeta efter principen att historien även fortsättningsvis tillåts lämna spår i huset, om än varsamma, har det varit möjligt att skapa en modern, funktionell arbetsmiljö utan att förgripa sig på husets karaktär. Husets långa historia kan bl a avläsas genom att Brandkontorets riks bestånd av antika möbler, konstföremål m m i stor utsträckning har restaurerats och åter kommit till användning. Ombyggnaden omfattar även ianspråktagande av " historielösa utrymmen" i källaren och vinden. Här har vår egen tid tillåtits att lämna starkare avtryck och visa att kvarteret Aglaurus lever vidare genom seklerna.