Musik i gränslandet | Forum för levande historia

Av Daniel Poohl. Artikeln har tidigare varit publicerad i Expo nummer 2 2007.

Vid sidan av vit makt-musikscenen finns den så kallade vikingarocken. Musikens företrädare gör allt för att distansera sig från den nazistiska rörelsen. Men gränsdragningarna är inte alltid tydliga.

Ultima Thule blev under början av 1990-talet på kort tid ett av Sveriges största band. Under hösten 1993 hade de, som ett av få band någonsin, tre av sina album på listan över landets 20 mest sålda album. Det blev en kort tid i rampljuset för Ultima Thule men den var tillräckligt lång för att få den svenska vit makt-rörelsen att inse köpkraften i musik som hyllade Sverige och den var tillräckligt lång för att skapa en ny musikgenre – vikingarock.

Bandet bildades i Södermanland under första hälften av 1980-talet. Bandmedlemmarna hade börjat spela punk under slutet av 1970-talet och hade då, enligt dem själva, bland annat Sex Pistols som stora förebilder. När Ultima Thule bildades blandades punkinfluenserna med en upphottad patriotisk folkmusik. De visste det inte då, men vikingarocken var skapad.

Näringen till den nationalromantiska ådran i Ultima Thules musik kom från delar av punkscenen som under 1980-talet lockades av högerextrem propaganda. Punkscenen hade då delvis integrerats med den, från England, importerade nazistiska skinnskallerörelsen.

1985 fick Ultima Thule pengar från den rasistiska kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt, BSS, för att producera sin första singel. BSS organiserade många av de rasistiska skinnskallarna och Ultima Thule blev snabbt indraget i den marginaliserade svenska extremhögern.

Bara ett år efter den första singeln splittrades bandet. Fyra år senare återförenades de, denna gång med en ny sångare. Efter sin comeback skördade bandet stora framgångar. Bandet blev snabbt ett ständigt återkommande nummer på undergroundspelningar med mer eller mindre rasistiska band.

Trots att bandet uppstått i en miljö där människor utan skrupler vandrat ut och in i den svenska extremhögern har bandet alltid hävdat att det är ett opolitiskt band. Det var också så Bert Karlsson såg bandet. 1993, efter att Ultima Thule gjort sig ett namn med sin patriotiska musik, skrev han kontrakt med bandet.

Bara några månader efter att kontraktet var underskrivet började tidningarna gräva i Ultima Thules historia. De hittade snabbt uppgifter som rimmade illa med bandets påstående om att de var opolitiska. Att Ultima Thule lät BSS sponsra deras första skiva var en uppgift som fick både politiker och kulturpersonligheter att ta avstånd, inte bara från bandet, utan också från Bert Karlsson. Bert Karlsson bröt kontraktet med Ultima Thule och efter en kort tid i rampljuset förpassades de åter tillbaka till den svenska musikscenens bakgård.

Och med dem följde hela vikingarocken.

Ultima Thules korta tid på topplistorna gav eko i den nazistiska rörelsen. Flera band som var betydligt mer förankrade i vit makt-rörelsen tog till sig bandets stil och började kalla sin betydligt mer politiska musik för vikingarock.

Patrik ”nitton” Asplund, som under mitten av 1990-talet var tongivande i vit maktbolaget Nordland och sångare i bandet Midgårds Söner förklarar hur det kunde gå till.

– Vikingarocken är ett begrepp som media skapade. När vi började spela så var det punk och oi, men vi bytte namn på vår genre när media kom på begreppet vikingarock. Man spelade på det för att få uppmärksamhet.

I och med att gränserna mellan det som kallades vikingarock och det som var vit makt-musik blev allt mer otydliga fortsatte vikingarocken att kopplas samman med den svenska naziströrelsen.

I dag har en ny generation vikingarockband växt fram. Under de senaste tre åren har 18 svenska vikingarockband släppt skivor eller medverkat på samlingsskivor. Minst två av dessa är i dag nedlagda, men samtidigt har minst ett band som inte gett ut någon skiva eller varit med på samlingsskiva spelat på konserter.

Ultima Thule är fortfarande det obestridligt största bandet i genren. Bandets medlemmar står även bakom Ultima Thule Records som är den absolut största producenten av vikingarock. Bandens konserter går ofta obemärkt förbi för de ickeinvigda. För det mesta sker de vid privata fester eller mindre spelningar. Undantaget är den årliga Kuggnäsfestivalen som har utvecklats till ett slags vikingarockens Hultsfred. Festivalen har orsakat rubriker där festivalarrangörerna anklagats för att bjuda in rasistiska band.

Anklagelserna är inte ovanliga. Trots att vikingarockens företrädare försäkrar att deras musik är opolitisk och att vikingarockscenen inte har något samröre med extremhögern är gränsdragningen inte alltid helt klar.

Rent textmässigt beskriver vikingarocken Sveriges historia på ett nostalgiskt och romantiserande sätt. Det handlar om gamla slag, fiktiva figurer i historiskt viktiga sammanhang och hjältesagor om mod. Lite som om Nordman skulle hålla en historielektion. Musikmässigt är musiken enkel, rockig och trallvänlig.

Så vad är problemet?

Egentligen handlar allt om Ultima Thule. När bandets bakgrund nystades upp försvann samhällets acceptans för genren vikingarock. När samhällsopinionen dessutom vände i mitten av 1990-talet och nationalistiska yttringar trycktes tillbaka blev vikingarocken betraktad som rasistisk.

Ultima Thule använde i sina texter en retorik som inte gick att hitta någon annanstans än i den svenska extremhögerns propaganda. När musiken – som påstod sig vara opolitisk – använde samma språk som en politisk rörelse försvann trovärdigheten.

Vikingarocken rör sig i en gråzon mellan extremhögerns tankevärld och en naivt romantisk patriotism. I denna gråzon är det officiella Sveriges ryggradsmässiga avståndstagande mot rasistiska uttryck och tankegångar satt ur spel. Att nazister kommer på spelningarna ses inte som ett problem, så länge de inte propagerar för något, att vikingarocken hyllas av sverigedemokrater ses som en obekväm självklarhet. Vreden och frustrationen riktas inte mot de grupper som ger genren dåligt rykte, den riktas mot dem som kritiserar den; media, ”proffstyckare” och politiker.

Vikingarocken ger inte uttryck för stöd till nazistiska åsikter men bekräftar och lyfter upp den utanförskapsidentitet som odlas inom extremhögern.

På en spelning i augusti 2001 tog Ultima Thule ett viktigt steg ifrån den svenska extremhögern. Efter att delar av publiken gjort Hitlerhälsning under en konsert avbröt bandet sin spelning. Händelsen blev uppmärksammad inom den ”nationella rörelsen” och sågs som Ultima Thules slutgiltiga uppbrott med den nazistiska rörelsen.

Men det finns samtidigt flera saker som visar att vissa band har svårt med gränsdragningen. Bara ett drygt år efter att Ultima Thule avbröt sin konsert ställde bandet upp i en intervju i Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag. I intervjun förklarar en av bandmedlemmarna att han gärna skulle se en stark ledare, som inte är för några våldshandlingar, som till exempel Jörg Haider och Jean-Marie Le Pen. 2004 spelade bandet Heroes på en fest som arrangerades av Nationaldemokraternas ungdomsförbund, NDU. Ett annat exempel är bandet Korpöga vars musiker låg bakom Sverigedemokraternas vallåt i valkampanjen 2006, Blåsippans väg.

Samtidigt säljs vikingarocken av de nazistiska bolagen. Det handlar om en gränsdragning som inte bara har med ideologi att göra. Det handlar också om ekonomi. Även om vikingarocken lockar publik och köpare från många olika grupper så är aktivister i högerextrema rörelsen trogna kunder.