web.archive.org

Shenet - Trädgårdstimjan

  • ️shenet
 
Shenet

Växter Råvaror Recept Referens Sök Forum Kontakt Hem

Trädgårdstimjan


Synonymer Trädgårdstimjan, kryddtimjan, äkta timjan, timjan
Botaniska namn Thymus vulgaris L. = Thymus vulgaris thymoliferum = Thymus aestivus = Thymus ilerdensis = Thymus webbianus = Thymus valentianus
Engelska namn Thyme, common thyme, garden thyme, black thyme, French thyme, English thyme, red thyme, white thyme
Andra namn Romanska språk
Thymum (latin), thym, thym vrai, thym ordinaire, serpolet (franska), timo, erbuccia, pepolino, sermollino (italienska), timiano (spanska), timo, tomilho, tomilho-ordinário (portugisiska)
Nordiska språk
Havetimian, have-timian, almindelig timian (danska), timian, kryddertimian, havetimian, hagetimian, dyrket timian (norska), timjan, gardablodberg (isländska), timjami, tarha-ajuruo (finska)
Asiatiska språk
Qar (hindi), satr, zatr (arabiska), satar, zatar (farsi = persiska), koranit, timin (hebreiska), timyan (jiddish), bai li xiang (mandarin = kinesiska), baak leih heung (kantonkinesiska), taimu, jakôsô (japanska), taymat (thai)
Andra språk
Thymon (grekiska), thimári, thymari (nygrekiska), Thym, Echter Thymian, Garten-Thymian, Römischer Quendel, Welscher Quendel (tyska), tijm, keukentijm, wintertijm (holländska), timián, tömjenfû, bölsemfû (ungerska), timyan (ryska), tymianek (polska), esperanto (timiano)

Artvarianter Kemotyper röd timjan
• Thymus vulgaris ct. carvacrol 
• Thymus vulgaris ct. thymol 
Kemotyper söt timjan
• Thymus vulgaris ct. linalol
• Thymus vulgaris ct. geraniol 
• Thymus vulgaris ct. thujanol-4 
• Thymus vulgaris ct. terpineol 
Besläktade

Släktet Thymus omfattar 300-350 arter, beroende på vem man frågar. Släktet är svårutrett, korsar sig lätt och dessutom nerlusat med trädgårdssorter med tveksamma benämningar. Det som var art ena dagen har blivit underart, varietet eller sort nästa. Nedanstående ger bara ett hum.
Backtimjan (Thymus serpyllum).

• Citrontimjan (Thymus x citriodorus = Thymus serpyllum var. citriodorus = Thymus limoneum), eng. German thyme, winter thyme, lemon thyme: Europa. Dvärgbuske. Korsning trädgårdstimjan x stortimjan.
• Dvärgtimjan (Thymus doerfleri): Balkan. Klarar sig en bra bit upp i Sverige. Marktäckare.
• Islandstimjan (Thymus praecox ssp. ligusticus = Thymus praecox ssp. arcticus = Thymus praecox ssp. britannicus = Thymus britannicus = Thymus drucei), eng. wild thyme, creeping thyme. Nordeuropa.

• Kryptimjan (Thymus caespititius = Thymus micans), eng. creeping thyme, ett namn använt också om backtimjan: Södra Europa. Dvärgbuske.
• "Sibthorps timjan" (Thymus sibthorpii): Kallad gr. erpyllos av Theofrastos på 300-talet f. Kr. och lat. thymos av Dioskorides år 78. Det egyptiska namnet var enligt Dioskorides merouopys.
Spansk mejram, hartstimjan, cineoltimjan (Thymus mastichina): Spanien, Portugal. Dvärgbuske.

• Spansk timjan, röd timjan (Thymus zygis L. = Thymus zygis var. gracilis), eng. Spanish thyme, Spanish sauce thyme, red thyme: Sydeuropa, Nordafrika. "Spansk timjan" används också om timjan som helt enkelt växt i Spanien - se kemotyperna ovan och under eterisk timjanolja.
• Stortimjan (Thymus pulegioides = Thymus chamaedrus = Thymus montanus): Syd- och Centraleuropa, västra Asien. Sällsynt i Sverige upp till Dalarna vid vägkanter och på betesmarker. Halvliggande.
Timjan corido, röd timjan corido, spansk oregano (Thymus capitatus = Satureja capitata = Coridothymus capitatus): Medelhavsområdet.

Ej besläktade • Ajowan, "koptisk kummin" (Carum copticum), eng. white thyme, carum ajowan.
• Häckbasilika (Calamintha clinopodium = Melissa calamintha), eng. hedge basil, wild basil, basil thyme, French marjoram, European nepeta.

• Basilikatimjan (Calamintha nepeta ssp. glandulosa), eng. basil thyme, calamint, mountain mint. Är ingen timjan, ingen mynta, ingen kattmynta utan en underart av stenkyndel (Calamintha nepeta). Glandulosa = med många körtlar.

Beskrivning • Halvbuske: Flerårig, 10-45 cm hög. Ständiggrön, tuvbildande halvbuske med risigt växtsätt. Fyrkantig, hårig stjälk, nedtill vedartad, upptill rikt förgrenad och uppåtböjd. Hela örten luktar starkt och friskt.
• Blad: Bladen är nästan utan skaft och sitter motsatta i par längs grenarna, vanligen sex och sex, och är 4-9 mm långa, elliptiskt smala och med inrullad kant. På undersidan är de vitludna, på ovansidan grågröna till mörkgröna.
• Blomma (juni-oktober): Små vita till rosa-ljuslila blommor samlade 3-6 i kransar kring de översta bladvecken.  
• Frukt: Frukten består av fyra nötter.
Odling och bruk

Skörd
• Blomma: Blommor och mjuka toppskott kan nypas av vartefter under hela sommaren, det håller plantan tät. Det är bättre att ta hela kvistar än enstaka blad; det stimulerar nybildningen av blad. Klipp av några cm ovanför en förgrening; det stimulerar ny förgrening. Bladen bibehåller lukten bra vid torkning (luftigt, svalt, mörkt) och utan att få dammig smak. Torkade blad och blommor ger god doft i potpourrier. De kan också frysas.
Hel ört: Hela plantan skärs ner till 3-4 cm vid torrt väder när blomknoppar börjar synas eller om bladen är fula och hängs upp till torkning. Nya blad kommer på ett par veckor. Första sommaren skördar man bara en gång och inte för mycket om skörden är sen. Därefter kan man ta dubbla skördar; en strax före blomningen och en i slutet av sommaren.
Växtförhållanden
I södra Europa bildar trädgårdstimjan hela mattor på torr, kalkrik mark med mycket sol och värme. Den tål torka bra. I Sverige kan den klara sig upp till Dalarna - Gästrikland i lätt och väldränerad jord och förekommer vild och förvildad. Övervintrar milda vintrar men fryser bort under kallare (backtimjan är bättre anpassad till nordiskt klimat). Det vanliga är att odla den som ettårig. Jorden ska vara lätt, gödsling behövs inte. För att plantan ska hålla sig tät och buskig bör de icke vedartade delarna klippas bort på våren och efter blomningen. Passar bra på balkong.
• Förökas lätt från frö, som dock gror långsamt. Så inomhus i början av april och plantera ut småplantorna i början av juni. Plantan bör förnyas genom delning vart tredje-fjärde vår. Ett annat enkelt sätt är med avläggare - man drar ut grenar från plantans mitt och täcker dem med jord så att bara spetsarna med blad sticker upp. Snart bildas rötter och de nya plantorna kan tas loss och planteras ut.
Trädgårdstimjan som biväxt
Blommorna ger stora mängder nektar och också lite pollen som samlas av bin. Honungen blir mycket mörk. Grekisk timjanhonung är särskilt berömd.
Odling inomhus
Lättodlad på fönsterbrädan. Lägg fröna på vanlig krukväxtjord och duscha försiktigt. Ibland ges rådet att lägga ett tunt lager såjord över, men vanligen brukar betonas att fröna inte ska täckas med jord eller tryckas ner djupt utan bara strös på och tryckas fast.
Utbredning
• Europa: Förvildad längs Medelhavskusterna, t. ex. på Korsika, men sällan längre norrut. Odlad som kryddväxt och prydnadsväxt i många former i södra och östra Europa - Spanien, Portugal, Frankrike, Grekland, Turkiet, Ryssland, Tyskland.
• Sverige: Vild och förvildad, på Öland helt naturaliserad.
• Asien: Odlad i Israel, Indien, Pakistan.
• Afrika: Odlad i norra Afrika, bl. a. Algeriet, Tunisien, Marocko.
• Amerika: Odlad i USA.

Växtdroger och beredningar • Ört med blad och blommor (Herba thymi vulgaris, Herba thymi, Thymi herba): Svenska farmakopén I-VII (1775-1869) och X (1925), eventuellt även XI (1946).
Timjaninfusion (vattenutdrag)
Timjanessens (eterisk olja)
Tymol (isolerat ämne)

Historia

Trädgårdstimjan (Thymus vulgaris)
(Köhlers Medizinal-Pflanzen; 1887)
Namnet
Thymus efter grekiska thymon, thymos och latin thymum, båda med betydelsen timjan, kyndel. Namnet kan ha sitt ursprung i de grekiska orden thymos = livskraft, ande, rök, thyein = dofta, röka, offra som rökelse, och thyo = rökelsedoft, särskilt vid slaktoffer. Det har också gissats på släktskap med gammalegyptiska tham = växt använd vid mumifiering. Härav timjan och former som tymean, timean i fornsvenskan före 1500-talet.
Vulgaris = allmän, vanlig, av latin vulgus = folket, hopen, allmänheten.
Ursprung
Västra Medelhavsområdet från Portugal till Italien.
Mesopotamien och Egypten
Det äldsta omnämnandet av timjan är från en sumerisk kilskriftstavla från 3000 f. Kr. där den nämns som ett läkemedel. Exakt vilken som avses - trädgårdstimjan, backtimjan, timjan corido eller någon annan - är svårt att bestämma. Lika osäker är man på den timjan som odlades i Egypten och som sades förjaga onda andar. Den hörde antagligen, med spiskummin och anis, till de första inhemska örter som prövades i balsamering och ingår i flera recept i Eberspapyrusen (runt 1550 f. Kr.).
Grekland
Theofrastos (300-talet f. Kr.) beskriver ett par sorters timjan, erpyllos (Thymus sibthorpii) och påpekar att ännu fler finns. Ingen av de nämnda är våra dagars. Timjan, vilken de nu var, hörde till kärleksgudinnan Afrodite och användes som rökelseoffer och vinkrydda och som en symbol för mod. En berömd honung som sades skänka mod kom från den timjanbevuxna bergskedjan Hymettos utanför Aten.  
Rom
Romarna använde timjan ungefär som grekerna; gned in sina döda med den och helgade den åt Afrodites romerska motsvarighet Venus. Även här finns tveksamheter om arterna. Den thymos som Dioskorides beskriver år 78 och som enligt honom kallades merouopys av egyptierna har visat sig vara samma erpyllos (Thymus sibthorpii) som Theofrastos talade om. Plinius vid samma tid berättar om en serpyllum (antagligen dagens backtimjan, Thymus serpyllum) och påpekar sedan att det också finns en odlad sort, utan att kalla den vid något särskilt namn (antagligen trädgårdstimjan). Han berättar hur populär den var som biväxt och att lukten ansågs nyttig för epileptiker.
Sverige
Från 1000-talet spridd i Europa genom munkar; i Sverige odlad sedan 1400-talet. 1598 planterades örten i trädgårdarna vid Vasasonen hertig Karls residens Nyköpingshus. I Danmark odlades den enligt Flora Danica av allmogen under 1600-talets första hälft.
Timjan som mat och medicin
Timjan är en av de allra mest använda gröna kryddväxterna. Den ingår i kryddblandningen bouquet garni med t. ex. basilika, dragon, lagerblad, peppar, persilja och rosmarin. I Sverige har den varit vanlig i all slags slaktmat. I södra Sverige har man timjan i ärtsoppa medan mejram föredras i norr.
Ordinerad av Linné i Materia Medica. En kvist timjan under huvudkudden eller i ölet sägs hjälpa mot melankoli, te på timjan mot kopparslagare och utvärtes hjälper timjansprit på slagskador och sträckningar. Bruket av timjan som förkylningsmedel är mycket gammalt men kanske har backtimjan använts mer.
I Norden var timjan vanlig i kyrkkvasten, en bukett med starkt doftande växter som kvinnorna hade i psalmboken och tog upp och luktade på då och då under gudstjänsten. Om den skulle hålla en vaken när predikan blev lång, kamouflera stanken från kyrkans gravar eller hade magiska syften, därom tvista de lärde. Samma bruk förekom i England där buketterna kallades tussie-mussies.
Dagens magiker tar ett timjanbad innan de utövar magi; det ska hjälpa till att fokusera tankarna och uppnå styrka.
Element och kvaliteter
Astrologiskt styrd av Venus och därmed Oxen (elementet jord, fast kvalitet) respektive Vågen (elementet luft, ledande kvalitet) (Culpeper).
Enligt elementläran het och torr (Culpeper).
Kinesiskt element, liksom backtimjan: Vatten, i viss mån metall.

Litteratur: Se t ex Botanica (2003), Classen, Howes och Synnott (1994), Corneliuson (2000), Culpeper (1976), Ebbell (1937), Färnlöf och Tunón (2001), Gentz och Lindgren (1946), Green (1976), Hansson och Hansson (2002), Heino (2001), von Hofsten och Bergkvist (1989), Hylander (1975), Impecta (2004), Juneby (1977), Juneby (1999), Jönsson (1910), Keyland (1989), Kirkevold och Gjessing (2004), Kramer (1958), Lawless (1992), Lindeberg (1982), Lindeberg (1988), Lindgren (1918), Lundberg (1960), Manniche (2006), Meyer (1952), Mossberg och Stenberg (1992), Nationalencyklopedins ordbok (1995), Neuendorf (1991), Neuendorf (2009), Nielsen (1991), Nordiska farmakopén I (1961-1965), Nordström (1940), Pharmacopea suecica I (1775), (Plinius 20:40 (1951), Podlech (1989), Reynolds (1996), Schweigger och Kammerer (1998), Seymour (1980), Stary och Jirásek (1975), Stevenson (1979), Stodola och Volák (2000), Svenska farmakopèn X (1925), Theofrastos bok 6 (1916).
Nätpublikationer: Gernot Katzer's spice pages (2006 04 15). Den virtuella floran (2006 11 12). SKUD - Svensk kulturväxtdatabas (2010 06 30).


© Shenet 1997 - 2013
Adress: http://www.shenet.se/vaxter/timjan.html
Datum: 2013 05 15 - Uppdaterad: 2010 07 1
Cookieinfo
Made with a Mac