Falkenswärds möbler och A la Lundström - finlandssvensk sitcom är både lokal och universell

Finlandssvensk sitcom hör inte till vanligheterna. "Falkenswärds möbler" från 2000 är undantaget som bekräftar regeln. Men den var faktiskt inte först. Det var den småskaliga serien "A la Lundström" från 1997.

"Falkenswärds möbler" - sitcom i Österbotten, på Helsingfors-slang

Serien "Falkenswärds möbler" kan sägas vara finlandssvensk tv:s verkliga långkörare. De första tio avsnitten av serien blev så väl mottagna att man spelade in flera avsnitt. Hela tre säsonger hann man med. Allt hittas på Arenan.

Med "Falkenswärds möbler" etablerade sig Vasa som en TV-stad att räkna med. Den spelades in inför live publik i Vasa.

Serien handlar om familjen Falkenswärd-Jansson från Grankulla som ärver ett snickeri och flyttar till Österbotten. För Grankullafrun Stina (Anna Hultin) är snickeriet en chans att förverkliga sina drömmar, att bli en känd möbeldesigner.

Men på köpet får hon den envise snickaren Evert (Thomas Backlund), som vill sköta snickeriet på sitt sätt.

Mannen Herman Jansson (Johan Storgård) har också drömmar - sedan ungdomen har han velat bli rockartist.

Slätten är värst!

Sönerna Markus och Zacharias (Patrick Henriksen och Onni Thulesius) vill inget annat än att flytta till Grani igen. Vad gör man väl på slätten?

Publiken bestämmer - inte språket

Serien sändes också i Sverige. Inför lanseringen talade svensk media med seriens producent Jan-Olof Svarvar.

Tittarresponsen var enorm, och till och med kritikerna skrev bra om serien. Det är ovanligt eftersom sitcoms brukar höra till en genre som får dåliga recensioner, säger Svarvar i en intervju i Aftonbladet i juni 2000.

Han tror inte att svenska tittare kommer att ha svårt att känna igen sig i komiken.

- Språket är ju annorlunda och det blir ju en hel del Helsingfors-slang, men i övrigt bygger ju en sitcom på små mänskliga problem och de är ju universella, säger Jan-Olof Svarvar.

Och egentligen är "Falkenswärds möbler" en svensk-finländsk samproduktion. Manusförfattarna Lasse Karlsson och Anders Berggren och regissören Leif Lindblom kommer från Sverige.

Inte heller Lasse Karlsson ser någon skillnad mellan finlandssvensk och svensk humor:

- Likheterna är mycket större än skillnaderna. Manuskriptet har "översatts" till finlandssvenska av Anders Slotte för att få en bättre anpassning till språkbruket. Men serien innehåller allmänmänskliga teman och det är ingen större skillnad i om händelserna utspelar sig i den österbottniska miljön eller på den svenska landsbygden. Referenspunkterna är de samma.

Att skriva en sitcom är enligt Lasse Karlsson ett tekniskt bygge. Varje avsnitt byggs ihop av små komiska situationer och det gäller att kunna lyfta fram poängerna.

Och först vid inspelningstillfället inför den riktiga publiken får man facit på om man lyckats.

I rollerna: Johan Storgård, Anna Hultin, Patrick Henriksen, Onni Thulesius, Thomas Backlund, Carola Sarén. Gästskådespelare: Lasse Eriksson. Regi: Leif Lindblom. Produktion: Svarvar & Engström, 2000.

Men serien var faktiskt inte den första finlandssvenska sitcomen.

A la Lundström - vardagligt i soffan i Helsingfors

Den första finlandsvenska sitcomen kan sägas vara A la Lundström från 1997. Den gjordes i tio avsnitt, som nu finns på Arenan.

Familjen Lundström är en typisk finlandssvensk familj. Mamman (Pia Runnakko) är psykolog, pappan Mats (Sixten Lundberg) är skådespelare och dottern Nina (Maria Koivisto) är en vanlig flicka i tonåren.

Också farfar (Martin Kurtén), en pensionerad flygkapten, deltar i diskussionerna.

Händelserna är vardagliga och odramatiska. Som till exempel att mamman i familjen har varit på jobbintervju. Men varför ser hon så glåmig och illamående ut på morgonen? Och vem skickar blommor åt henne?

A la Lundström är sympatisk och trevlig, men fick inga fler avsnitt än de tio första. Kanske tiden inte var mogen, eller så var serien inte tillräckligt finlandssvensk. Eller kanske för finlandssvensk?

I rollerna: Pia Runnakko (Tanja), Sixten Lundberg (Mats), Martin Kurten (Ben), Maria Koivisto (Nina). Manus: Mikael Hulden. Regi: Tom Segerberg.

Källor:
Ilta-Sanomat 6.8 1997
TT Spektra, 16.6 2000
Aftonbladet 20.6 2000
Västerbottens-Kuriren 26.6 2000