Irene Länsman: Samiska är mitt känslospråk
- ️Mon Aug 24 2015
Artikeln är över 9 år gammal
13.8.2015 7:00Uppdaterad 24.8.2015 13:38
Irene Länsman jobbar till vardags på Yle Sápmi i Enare och bor i byn Angeli nära norska gränsen. Hon har 90 km till jobbet och till närmaste matbutik är det 40 km. Till vardags talar Irene tre språk; svenska, finska och samiska.
Irene Länsman
Böcker läser hon på svenska, som är det språk som sätter igång hennes fantasi. Finskan är det språk med vilket hon fyller i officiella dokument och samiskan är känslospråket.
På samiska tänker jag mina djupaste tankar.
Irene Länsman
Irene Länsman föddes på 60-talet i byn Angeli i norra Lappland. De flesta som bor i byn talar nordsamiska och har renskötsel som levebröd. När Irene var liten skiljde sig hennes föräldrar och mamman kände att hon inte kunde bo kvar i byn så hon tog barnen med och flyttade till Stockholm där Irenes morbröder bodde.
Irene förundrades över alla nymodigheter som storstan bjöd på och som de inte hade haft hemma i Angeli, som till exempel tåget.
- Jag undrade var man skulle kliva på tåget, säger Irene. Och sen undrade jag hur man stoppar det.
Flytten till Stockholm
När Irene började skolan i Stockholm fick hon undervisning på finska eftersom hon var från Finland, även om inte finskan var hennes modersmål. Men på den tiden fanns det inte möjlighet att få undervisning på samiska. Med kamraterna på gården lärde hon sig svenska och med mamma pratade hon samiska. Hon fick ofta vara tolk för sin mamma.
Efter några år flyttade familjen till Finland igen. Den här gången blev det till Österbotten. Familjen bodde i den svenskspråkiga orten Vörå och Irene gick i finsk skola i Vasa.
Samiska förbjudet i skolan
En gång då hon gick i högstadiet blev hon inbjuden att komma till gymnasiet och berätta om Lappland på en svensktimme.
- Jag berättade om hur det var för min mor att gå i skola. Hon kunde ingen finska. Bara samiska. Hon lärde sig att läsa utantill utan att förstå vad hon läser. På den tiden så fick man inte prata samiska i skolan fast man inte kunde finska. De samiska eleverna hade lång väg till skolan så oftast bodde de på internat och kom hem bara till jul och sommarlov.
Flytten till Lappland
När Irene blev äldre beslöt hon sig för att flytta tillbaka till släkten i Lappland. Men efter så många år bosatt på andra orter var det inte lätt med språket.
Jag visste inte hur man kallar en mörk ren på samiska.
- När jag hade flyttat tillbaka till Lappland började släkten peka på hur jag pratar samiska fel. Du har blivit en stadsbo, sa de. Jag kunde inte uttala orden rätt. Jag kunde inte köra skoter, inte känna igen mitt renmärke och visste inte hur en mörk ren kallas.
Irene var fast besluten om att lära sig sitt modersmål, så hon började studera samiska i Enare. Nu har Irene egen familj och egna barn som talar samiska. Irene jobbar som programledare för det samiska barnprogrammet Unna Junná och som redaktör på den samiska radion i Enare.
Samiska barnböcker
Då barnen var små ville Irene läsa böcker på samiska för barnen. Men i brist på tryckta samiska barnböcker började Irene skriva egna. Idag har hon gett ut flera barnböcker på nordsamiska.
Irene Länsman sommarpratar i Yle Radio Vega den 13 augusti kl 10.05 och 18.03. Du kan också på henne via Arenan.
Bland annat den här musiken ingår i Irene Länsmans sommarprat: